412 ord säger mindre än en bild
I onsdags kände jag det där behovet. Fingrarna drog ihop sig på samma vis som det stramar till i munnen vid tanken på citron. På väg till jobbet fick jag tvärstanna för en älg, men misslyckades med något som i vår tidsålder är så grundläggande, nämligen att ta ett bra foto. Jag var ett klick av precision ifrån att kunna instagramma, facebooka och twittra iväg en bild på en älg. En stor jävla älg. Nu blev fotot mitt taget i det ögonblick då älgen krökte sin hals och helt plötsligt såg den inte speciellt enorm ut. Än en gång visade det sig att jag inte var på hugget en kvart efter uppstigning, och det fick jag också sota för som ni nu förstår.
Min besvikelse över det bristfälliga förevigandet av situationen utvecklade sig snabbt till en ilska åt de snabba och sociala medierna där en bild säger mer än tusen ord. Jag röt till för mig själv och tänkte att jag ska nog minsann inte visa någon bild i konstiga färger från mitt möte med skogens konung. Istället ska jag skriva varenda litet ord av alla de där tusen som en bild tydligen kan berätta. Ha! Rebellen i mig får utlopp, hornen växer ut och genast ser jag ut som det som fick mig att reagera. En älg.
Där satt jag alltså bakom ratten. Foten hade snabbt fått flytta sig till bromspedalen men någon sekund senare lättade jag på tyngden. Överhuvudtaget kändes situationen som att det lättade, att tyngdlagarna sattes ur spel när vi mötte varandras blick. Han, som överhuvud i skogshovet, och jag som en svårt snoozad kunglighet (om än på helt andra områden än min motståndare). Tiden stod stilla, och det gjorde även älgen. Jag kände hur min eviga kamp mot stämpelklockan rann mig ur händerna men kunde ändå fånga ögonblicket. Det tvistas om kärlek vid första ögonkastet men det här var något liknande. Det fanns så mycket ömsesidig respekt och förståelse i luften att vindrutetorkarna gick igång.
Stärkta av varandras uppenbarelse gick vi sedan ändå vidare med våra liv. Han skulle leta efter äpplen medan jag skulle hitta mening för min tillvaro. Bara en av oss har funnit det vi sökte efter, och den varelsen är då inte jag. Jag har inte ens lyckats få tag på ett äpple.
Vad vill jag då ha sagt med allt detta? Antagligen att jag bara önskar att den där ursprungliga bilden hade blivit bra. Då hade vi sluppit allt det här. Godnatt.
