Das reserapport mit käse
En vecka på en solig strand, gav mig blodad tand
om detta skall jag berätta så här på tu man hand
Sju förväntansfyllda herrar satt på Landvetter och ömsade skinn
För en tysk skulle situationen inte vara annat än win-win
För oss kändes det dock inte så
Flera av oss var spända på hur det skulle gå
Carl och hans jojo löpte amok
Svenssons öron var fulla av lock
Ivar och Långeman tyckte hotellet verkade cool
Gurra var upptagen med att dyka i vår pool
Jag pratade med norrlänningar om hjortronstig
Sedan bar det av till en turk för att diskutera krig
En shot eller två fick mig att glömma hur man skulle stå
Att bege sig mot balkongen kändes som det enda rätta just då
På samma sätt kändes det inte bara för mig
Att odla pizza vid poolen blev lite av Ivars grej
Långeman upptäckte kraftfält han inte trodde fanns
Walls dansnummer satte omgivningen i trans
Vi åt hos alex som hade en duktig kock
Långeman berömde honom för det på fel sätt dock
Att cocken var good var förstås ballt
Men efter den kommentaren kändes läget lite kallt
Vi vände oss till spriten för att värma oss
Tillgången var stor så man slapp om den slåss
Någon valde att ta en tripp till Danmark
Självförtroendet växte, han kände sig stark
Vi tog aldrig chansen att bege oss till havet för att simma
Men vad gör det när jag istället kan sitta som en idiot och rimma?
om detta skall jag berätta så här på tu man hand
Sju förväntansfyllda herrar satt på Landvetter och ömsade skinn
För en tysk skulle situationen inte vara annat än win-win
För oss kändes det dock inte så
Flera av oss var spända på hur det skulle gå
Carl och hans jojo löpte amok
Svenssons öron var fulla av lock
Ivar och Långeman tyckte hotellet verkade cool
Gurra var upptagen med att dyka i vår pool
Jag pratade med norrlänningar om hjortronstig
Sedan bar det av till en turk för att diskutera krig
En shot eller två fick mig att glömma hur man skulle stå
Att bege sig mot balkongen kändes som det enda rätta just då
På samma sätt kändes det inte bara för mig
Att odla pizza vid poolen blev lite av Ivars grej
Långeman upptäckte kraftfält han inte trodde fanns
Walls dansnummer satte omgivningen i trans
Vi åt hos alex som hade en duktig kock
Långeman berömde honom för det på fel sätt dock
Att cocken var good var förstås ballt
Men efter den kommentaren kändes läget lite kallt
Vi vände oss till spriten för att värma oss
Tillgången var stor så man slapp om den slåss
Någon valde att ta en tripp till Danmark
Självförtroendet växte, han kände sig stark
Vi tog aldrig chansen att bege oss till havet för att simma
Men vad gör det när jag istället kan sitta som en idiot och rimma?
Även ett pucko kan lida av idébrist
Jag kom hem ifrån Bulgarien igår. Det var en på många sätt underbar resa. Jag tänker dock inte säga så mycket mer om det just nu. Min ork tillåter inga större utsvävningar och det är just sådana som krävs för att jag ska kunna plita ner mina minnen och tankar om resan. Därför får det vänta några dagar.
Den senaste tiden har jag gått back något alldeles fruktansvärt sömnmässigt. Att vara rädd för att blinka pga risken av att somna känns inte speciellt bra. Det enda som hjälper är att sova men när man fan ska man hinna med det? Imorgon ska jag upp tidigt som in i bänken och den enda njutningen med det är att man kan ge tuppen en schysst spark i mellangärdet när man går förbi den fint sovande varelsen. Lördagsnatten är som klippt och skuren åt en utgång som skall mynna ut i en sovmorgon. Jag räknar kallt med att brandlarmet går strax efter min hemgång. Det hade knappt varit värt att reflektera över, så illa känns det. Äsch, jag har åtminstone väldigt roligt.
Att jag skulle vara sjuk efter resan kändes inte som någon högoddsare direkt, men att jag skulle må så här skit vågade jag inte hoppas på. Min hals är inte vad den borde vara, värst är dock öronen som har införskaffat två rejäla dasslock som garanterat utelämnar allt viktigt ljud som strömmar runt en. Att behöva be folk upprepa sig varje gång är varken skoj eller speciellt spännande. Fast det här inlägget är inte präglat av spänning.
Sängens lockrop blir allt högre men än låter jag mig inte luras. Att sitta och lyssna på smart musik på en precis lagom volym är snudd på det bästa som finns. Att det sedan är musik som jag länge försökt få mig själv att förkasta, eller åtminstone vifta bort, gör mig inte längre så mycket. Alltid kul att finna ny musik men en av del av mig vill dra i handbromsen och ställa frågan "Är det här något du vill lyssna på?". En fråga som egentligen inte ska behöva ställas och därför bör förbli osagd.
Det är Staffan Hellstrand jag sitter och lyssnar på. Det ni.
Reseskildringen kommer dagen efter jag fått min normala dos av John Blund. Tills dess får ni sitta ner och hålla käften.
Den senaste tiden har jag gått back något alldeles fruktansvärt sömnmässigt. Att vara rädd för att blinka pga risken av att somna känns inte speciellt bra. Det enda som hjälper är att sova men när man fan ska man hinna med det? Imorgon ska jag upp tidigt som in i bänken och den enda njutningen med det är att man kan ge tuppen en schysst spark i mellangärdet när man går förbi den fint sovande varelsen. Lördagsnatten är som klippt och skuren åt en utgång som skall mynna ut i en sovmorgon. Jag räknar kallt med att brandlarmet går strax efter min hemgång. Det hade knappt varit värt att reflektera över, så illa känns det. Äsch, jag har åtminstone väldigt roligt.
Att jag skulle vara sjuk efter resan kändes inte som någon högoddsare direkt, men att jag skulle må så här skit vågade jag inte hoppas på. Min hals är inte vad den borde vara, värst är dock öronen som har införskaffat två rejäla dasslock som garanterat utelämnar allt viktigt ljud som strömmar runt en. Att behöva be folk upprepa sig varje gång är varken skoj eller speciellt spännande. Fast det här inlägget är inte präglat av spänning.
Sängens lockrop blir allt högre men än låter jag mig inte luras. Att sitta och lyssna på smart musik på en precis lagom volym är snudd på det bästa som finns. Att det sedan är musik som jag länge försökt få mig själv att förkasta, eller åtminstone vifta bort, gör mig inte längre så mycket. Alltid kul att finna ny musik men en av del av mig vill dra i handbromsen och ställa frågan "Är det här något du vill lyssna på?". En fråga som egentligen inte ska behöva ställas och därför bör förbli osagd.
Det är Staffan Hellstrand jag sitter och lyssnar på. Det ni.
Reseskildringen kommer dagen efter jag fått min normala dos av John Blund. Tills dess får ni sitta ner och hålla käften.
