Även ett pucko kan lida av idébrist
Jag kom hem ifrån Bulgarien igår. Det var en på många sätt underbar resa. Jag tänker dock inte säga så mycket mer om det just nu. Min ork tillåter inga större utsvävningar och det är just sådana som krävs för att jag ska kunna plita ner mina minnen och tankar om resan. Därför får det vänta några dagar.
Den senaste tiden har jag gått back något alldeles fruktansvärt sömnmässigt. Att vara rädd för att blinka pga risken av att somna känns inte speciellt bra. Det enda som hjälper är att sova men när man fan ska man hinna med det? Imorgon ska jag upp tidigt som in i bänken och den enda njutningen med det är att man kan ge tuppen en schysst spark i mellangärdet när man går förbi den fint sovande varelsen. Lördagsnatten är som klippt och skuren åt en utgång som skall mynna ut i en sovmorgon. Jag räknar kallt med att brandlarmet går strax efter min hemgång. Det hade knappt varit värt att reflektera över, så illa känns det. Äsch, jag har åtminstone väldigt roligt.
Att jag skulle vara sjuk efter resan kändes inte som någon högoddsare direkt, men att jag skulle må så här skit vågade jag inte hoppas på. Min hals är inte vad den borde vara, värst är dock öronen som har införskaffat två rejäla dasslock som garanterat utelämnar allt viktigt ljud som strömmar runt en. Att behöva be folk upprepa sig varje gång är varken skoj eller speciellt spännande. Fast det här inlägget är inte präglat av spänning.
Sängens lockrop blir allt högre men än låter jag mig inte luras. Att sitta och lyssna på smart musik på en precis lagom volym är snudd på det bästa som finns. Att det sedan är musik som jag länge försökt få mig själv att förkasta, eller åtminstone vifta bort, gör mig inte längre så mycket. Alltid kul att finna ny musik men en av del av mig vill dra i handbromsen och ställa frågan "Är det här något du vill lyssna på?". En fråga som egentligen inte ska behöva ställas och därför bör förbli osagd.
Det är Staffan Hellstrand jag sitter och lyssnar på. Det ni.
Reseskildringen kommer dagen efter jag fått min normala dos av John Blund. Tills dess får ni sitta ner och hålla käften.
Den senaste tiden har jag gått back något alldeles fruktansvärt sömnmässigt. Att vara rädd för att blinka pga risken av att somna känns inte speciellt bra. Det enda som hjälper är att sova men när man fan ska man hinna med det? Imorgon ska jag upp tidigt som in i bänken och den enda njutningen med det är att man kan ge tuppen en schysst spark i mellangärdet när man går förbi den fint sovande varelsen. Lördagsnatten är som klippt och skuren åt en utgång som skall mynna ut i en sovmorgon. Jag räknar kallt med att brandlarmet går strax efter min hemgång. Det hade knappt varit värt att reflektera över, så illa känns det. Äsch, jag har åtminstone väldigt roligt.
Att jag skulle vara sjuk efter resan kändes inte som någon högoddsare direkt, men att jag skulle må så här skit vågade jag inte hoppas på. Min hals är inte vad den borde vara, värst är dock öronen som har införskaffat två rejäla dasslock som garanterat utelämnar allt viktigt ljud som strömmar runt en. Att behöva be folk upprepa sig varje gång är varken skoj eller speciellt spännande. Fast det här inlägget är inte präglat av spänning.
Sängens lockrop blir allt högre men än låter jag mig inte luras. Att sitta och lyssna på smart musik på en precis lagom volym är snudd på det bästa som finns. Att det sedan är musik som jag länge försökt få mig själv att förkasta, eller åtminstone vifta bort, gör mig inte längre så mycket. Alltid kul att finna ny musik men en av del av mig vill dra i handbromsen och ställa frågan "Är det här något du vill lyssna på?". En fråga som egentligen inte ska behöva ställas och därför bör förbli osagd.
Det är Staffan Hellstrand jag sitter och lyssnar på. Det ni.
Reseskildringen kommer dagen efter jag fått min normala dos av John Blund. Tills dess får ni sitta ner och hålla käften.
Kommentarer
Postat av: Karl
Tack:)
Postat av: jennie
gillar dina otroligt djupa inlagg henke, detta va faktiskt lite kul, fick nagra goa skratt/fnysningar :D
hoppas att du kryar pa dig
Postat av: Mollan
Lika grym som vanligt gillade starkt denna meningen:
Imorgon ska jag upp tidigt som in i bänken och den enda njutningen med det är att man kan ge tuppen en schysst spark i mellangärdet när man går förbi den fint sovande varelsen. (Tomsan tillade dock att han vvisste att du inte ägde någon tupp)
Trackback
