Den alternativa synen på en frukt

En sak man uppfostras till här i livet är att inte vara ärlig mot sina medmänniskor. Det är såklart ruttet. Likförbannat är det sant. Som med all annan uppfostran så sker den stegvis och därför är du knappast fullärd, inte nu, ännu mindre som barn. Även om jag kanske tror att vi är mer av den riktiga människan innan vi lär oss alla rätt och fel, men den teorin sparas till den gången då den inte sparas längre. Att jag aldrig kan låta bli alla sidospår, skärpning i leden. Jag var på kalas i söndags, min ena kusin fyllde tvåsiffrigt för första gången. När jag knackar på dörren så är det självklart födelsedagsbarnet som ska öpnna för att mottaga presenter. Dörren öpnnas men han får ingen present och jag får inget hej. Bara en lång blick. "Vad ful du har blivit". Ingen standardmässig påpekan om att jag har klippt mig, bara ett kort konstaterande. Så jävla rätt. Kritiken då? Jag vill tro att den är obefogad. Jag kan fortfarande inte bestämma mig för om min frisyr ska vara kort eller ej. Jag trivs med det när jag inte ser mig själv. När jag ser mig själv stannar tankarna ett ögonblick och jag studerar vad jag ser. Ibland gillar jag det, men inte alltid. Fast det gjorde jag kanske inte innan heller?

Ingen kan väl ha missat att Thåström ska ut på turné. Det är få nyheter som är lika glädjande. Nu funderar jag mest på om jag ska se han i Linköping eller ej. Att jag ska se honom i Göteborg är lika självklart som Adebayors storhet. Jag som tack och lov inte är religiös kan ändå uppleva stunder som motsvarar ett möte med Gud. Att stå och bara le som en idiot mitt i publiken är en känsla som är svår att finna på andra håll. Den kvällen kommer världen utanför Lisebergshallen inte att existera. Men om den gör det så är den full av blomster och alla går runt med samma dumma leende som jag har. Efter konserten lär världen snabbt falla tillbaks i sitt trötta spår runt solen och om jag skulle vara dum nog att behålla leendet så skulle jag snart omplaceras.

Snart är det inte onsdag längre, det betyder i sin tur att helgen närmar sig. En ännu oplanerad sådan. Söndagen borträknad, det är inte den man tänker på först när någon slår ordet helg i huvudet på dig. På söndag ska jag träna fotboll. Skoj. Förra veckan blev jag så pinsamt trött, lär bli det den här gången också. Detta trots att jag satt på motionscykeln och plågades idag, frivilligt och på egen hand. Det här är värt att skriva just på grund av att det är historiskt. Kanske också lite farligt.

Romelanda i allsvenskan 2013!