Den alternativa synen på en frukt

Här sitter jag med dumle i käften och studentmössan i handen. Jag vill inte riktigt släppa taget om den än. Förra veckan var lite mer fantastisk än alla Donkens specialburgare genom åren, och det säger inte lite. Jag väljer dock att lämna glädjen där och istället beskriva tomheten som den har blivit ersatt av. När ska man nu kunna sammanstråla med alla världens bönder i stolar grönare än Kärnas fält? Det här är tungt. Mindre tungt känns det dock när jag tänker på allt pluggande som kanske egentligen aldrig riktigt funnits men som nu definitivt inte gör det. Rätt gött.

Nu när man inte längre kommer träffa alla lika regelbundet så kommer förstås alla vara sjukligt intresserade (eller kanske rentav fixerade?) av vad jag gör nuförtiden. Med tanke på att en stor del av min vänskapskrets ska flytta till Tyskland för att bilda familj nu så kan det vara läge att snacka lite mer allmänt om vad jag åt idag, hur jag klädde mig och annan skit som inte en jävel vill veta. Som ni säkert hör så blir det ingenting med det. Ni får fortsätta läsa det som ni har läst innan. Varken mer eller mindre. Definitivt inte mer.

Bredvid mig frodas en dipp som blev över sen gårdagens äventyr. Utan tilltugg känns den dock rätt menlös. Mycket mindre menlös känns mästerskapet som drog igång igår. Fotbollsmästerskap kan vara det jag gillar mest efter kebab. Tummarna håller såklart på Sverige men tårna är nog hårt knutna åt Tyskland håll. Dels för att jag gillar laget, dels för att alla andra inte gör det. Nä, nu tog dumlena slut och då försvann även min skrivlust.