Den alternativa synen på en frukt

Som ni har saknat stunden där ni kastar bort åtskilliga minuter av era liv med att läsa en blogg som ändå inte nämner något som är värt värt att nämna. Stunden är kommen. Mina fingrar går på grönbete längs tangentbordets alla områden i ren eufori och jag skiner ikapp med solen trots att persiennerna är mer än neddragna. Allt detta ackompenjerat till musik på en sådan nivå att allt annat framstår som totalt oväsentligt. Där sa det stopp. Idébrist.

De senaste veckorna har jag svävat i ovisshet. Rykteskarusellen angående Adebayor liknar mer en värsta sortens bergochdalbana och jag blir illamående varje gång. Idag sade han att han stannar i Arsenal för att timman senare låta mer osäker i nästa intervju. Jag har semester men mina nerver jobbar hårdare än någonsin. Magkänslan säger att han blir kvar och min magkänsla borde vara ett relativt säkert kort. Jag menar, det är inte många magar som kan urskilja en bra kebab från en mindre bra i den utsträcking som min fixar.

Nog talat om min mage. Dagens nästa ämne berör världsfreden, eller kanske snarare bristen på sådan. Vi lever i en värld där man dagligen bråkar om olja. Man kan för fan inte ens dricka olja så jag ser inte problemet. Då är det mer problematiskt med alla vändningar man tvingas göra i livet. Jag ska t.ex. vända tillbaks mitt dygn nu är det tänkt. Dessvärre är det helg och det är då man är vaken sent för att sedan vakna ännu senare. Det går inte hand i hand med min planerade cykeltur till jobbet halv sex på en måndagmorgon. Jag har bestämt mig för att göra mitt bästa, något jag är väldigt duktig på att göra. Något jag är mindre bra på är att hålla pedantisk ordning i krigszonen som jag brukar hänvisa till "mitt rum" när jag för konversationer med likasinnade. Jag fick dock en mycket abstrakt blixt i huvudet så sent som i onsdags och började genast städa detta rum. Jag plockade även fram den tystgående men ack så förrädiska dammsugaren och resultatet blev godkänt. Absolut inte mer, men det var inte heller det som eftersträvades. Likt vikingarnas årliga bad så kör jag med samma koncept när det gäller städning.

Tangentbordet har förlorat sin spänst och därmed har jag sagt mitt för idag. Väl mött ikväll när jag ger mig ut på korståg i Kungälvs stureplansliknande nattliv.