Den alternativa synen på en frukt

Wow. Här sitter man och har tråkigare än hela Norrlands ursprungsbefolkning och undrar varför man inte bara går och lägger sig. Då skickas det en oskyldig länk via MSN. Min gode vän Ellinor (så nu nämndes du, nöjd?) gav mig länken till min tre år gamla, men ack så kortlivade, blogg. Att läsa om hur man tänkte då kan vara det roligaste som finns. Självklart kommer jag hålla adressen för mig själv, ni får nöja er med den här bloggen.

Jag skämtade inte.

Härligt nog så har jag haft turen att tilldelas en mängd kommentarer på mitt senaste inlägg. Kan inte bestämma mig för om jag ska räkna kommenterar som jag skrivit till mig som dubbla eller ej. Stolt är jag i varje fall. Sedan är det förstås tråkigt att Karls blogg får motta kritik men nog är det väl så att jag flåsar honom i nacken. Just flåset har varit bådas svagheter en gång i tiden vet jag.

För lite musiktips på den här bloggen tycker jag. Detta ska genast återgäldas och det ordentligt dessutom. Jag sysslar inte med några jävla låttips utan jag kör på ett helt album direkt. Engelska gruppen The Answers debutalbum Rise släpptes förra året och är ungefär hur bra som helst. Lite för lika Led Zeppelin stundtals men det får gå. Ge det en chans för sjutton!

Popcorn är sämst.