Den alternativa synen på en frukt

Här lanserar jag en veckotävling för att fylla min vardag med substans. Resultatet blir en, inte bred, men sylvass spets formad av kvalitativ ordpoesi som färdas in i mitt hjärta. Jag blir glad. Jag kramar grannen så hårt att jag blir polisanmäld. Sedan kramar jag polisen innan jag får nicka hans batong. Fortfarande lika glad. All denna glädjeyra får mig att både tappa balans och förstånd. Helt plötsligt får jag en hästspark tillbaks till verkligheten, jag måste utse en vinnare. Min beslutsångest är mycket svår i detta nu. Jag har suttit här ensam och försökt klunsa fram en vinnare i en halvtimma utan resultat. Jag tar mig samman, finner lugnet i stormen och utser en vinnare. Jag firar med en vinare, jag blir ännu mer glad. Mina fingrar dansar fram med en tysk liberos elegans och motiveringen börjar ta form.

"Juryn har utsett en vinnare. Det var en jämn kamp mellan flera kombatanter och jag känner mig elak som sållar bort bidrag som i andra sammanhang framstått som banbrytande. Men på den här sajten där moset är bortsållat från start, och bara grädden finns kvar, så krävs det att man berör juryn på ett personligt plan. Det gäller att finna öma punkter som får mannen med makten att studsa med ena benet. Det har en av de tävlande lyckats särskilt bra med. När min hjärna bjuds på en symbios av barn, fotboll, homos och avslutande klurigheter så bjuder jag på en öl. Grattis Niclas."

Samtidigt som konfetti ramlar över Ingegatan så kan jag berätta att alla som medverkat antagligen kommer kunna kvittera ut en öl när de möter mig på krogen. Jag är inte svårflirtad. Men bara en får ta del av den vinnande ölen. Ny chans på torsdag. Tack Tack.