Den alternativa synen på en frukt

Få saker är så bra som bra musik. Ibland kan jag vara på ett sådant humör att jag inte låter musiken passera öronen. Dem går rakt in, och igenom, hjärtat. Att sitta med ett korkat leende utan att ens ägna resten av världen en tanke passar mig utmärkt. En smutsig gitarr och en textrad, ni vet en sådan som inte skulle kunna bli bättre om man så ägnade hela sitt liv åt att försöka göra den just det. Det är en kombination som får mig att trivas.

Idag är jag inte på ett humör som tillåter mig att sväva iväg i eventuella Håkan Mild-anekdoter eller annat totalt dösnack. Den inspirationen finns inte där. Kanske beror det på att jag inte pratar med Jennie på msn just nu, det brukar nämligen alltid göra susen. Kanske beror det på att jag inte känner det där akuta behovet av att få ut någonting ur huvudet. Allt det skitsnack som jag brukar roa mig själv (och förhoppningsvis någon annan) med att skriva ner är inte det som får mig att vilja skriva en rad eller två vid väl valda tillfällen. Det är snarare för att få rensa systemet, att få låta hjärnan snurra i andra varv än de vanliga som den annars utsätts för. Just nu är jag inne i en period där jag funderar mycket på var jag är på väg. Jag är inte riktigt nöjd med hur saker och ting är för tillfället. Eller kanske snarare, om hur jag ska ta mig vidare härifrån. Vad som är nästa steg att förbereda sig för. Det här är tankar som återkommer, huvudet är svårt att rensa. Jag ser huvudet som en tvättmaskin. All skit åker runt, runt med ett tillhörande irriterande ljud. Därför är det så skönt att få använda den här bloggen som en tvättlina. En tvättlina där jag kan hänga ut all skit som cirkulerar i huvudet. Eftersom den är nytvättad så påminner det inte om det som maskinen innehöll. Är det komplicerat? Bra.

För att knyta ihop säcken innan jag är totalt utdömd. Det bästa som finns är att slippa tänka. När hjärnan går på auto-pilot, en pilot som käkat lyckopiller. Den känslan gillar jag. Det var antagligen det jag var inne på i inledningen av den här texten.

Då har ni fått höra min tvättmaskinsteori, och jag som knappt kan tvätta. Världen är platt, och i centrum står en herre iklädd ett rikt leende, med inkopplad auto-pilot.