Den alternativa synen på en frukt

Här sitter jag och visar långfingret åt John Blund. Han börjar dock bli alltmer desperat, men jag tänker inte ge mig, inte än. Jag förstår bara inte varför. Vareviga dag sitter jag uppe lite för länge. Men en dålig vana är också en vana. Samma logik kan användas när man ska försvara sitt ätande av en grön banan. Även om inte just logik är det som krävs allra mest när man äter en sådan gul varelse. Världen är full av gula varelser och jag är tom på energi. Det betyder att jag och världen är varandras motpol, det är ingenting som dämpar ensamhet direkt. Det är inte gemenskap heller.

Likt en katt spinner jag vidare på nästa ämne. På vägen passerar jag allt från Lee Dixon till Djalminha. Två namn som frambringar en del minnen. Jag väljer ändå att inte skriva en rad till inom dessa ämnen utan istället spy galla över alla vänsterhänta. Hur kan man vara vänsterhänt? När man skriver med blyerts så behöver man köra handen genom en biltvätt för att bli ren. När man skriver på tavlan så suddar man ögonblicket efter ut alltsammans. Har även hört att vänsterhänta ska vara lite sämre på att cykla än den mer normala skaran, högerhänta. Vi avbryter alla påhopp och smyger in en fundering. Spelar det någon roll om man är höger- eller vänsterhänt när man skriver på ett tangentbord? Jag tror helt klart det märks på kvalitén. Dessutom finns alla bra tangenter på höger sida. Jag menar, vem hade klarat sig utan delete, backspace eller enter? Inte jag i alla fall. Något jag däremot klarar mig utan är popcorn. Ett ständigt återkommande ämne på den här bloggen, men det verkar ju också behövas. Det finns ingenting som är bra med popcorn. Möjligtvis är det positivt att de inte är så tunga, men det får inte mig att gilla dem ändå. Jag gillar annat istället. T.ex. handuppräckning. Det är kvalité.

Sömn är viktigt. Det som skiljer sömn från annat viktigt är dock att jag kommer ihåg det. Varenda dag. Vanligtvis brukar hjärnan skicka iväg allt viktigt från mitt huvud med ett kraftfullt frisbeekast. Sömnen fungerar snarare som en boomerang. Hjärnan försöker stöta bort det, men måste tillslut ge sig. Så även denna gång. God natt.