Den alternativa synen på en frukt

Idag spelade Arsenal häcken av Villarreal, strax innan hade Häcken gjort något liknande med Blåvitt. Jag hade fixat en eventuell audition för jobbet som kanin för Lisebergs räkning tio gånger av tio möjliga. Jag skuttade runt som en tokig och leendet satt som ett snett påklistrat frimärke längs med hela nunan. Adebayor dansade så som jag alltid velat, men aldrig kunnat göra. Det beror inte bara på att jag lider brist på mod utan allra mest på att man kan inte dansa så. Det krävs att man är en togoles av kravmärkt material från topp till tå. Där är inte jag. Jag är glad ändå. Fotbollen fungerar bättre än vilket piller som helst, såvida du inte ska förhindra en graviditet, då är det nog läge att vända sig till en annan rådgivare. Fast Adebayor har nog svaret på det också.

Häckenhalsduken kommer sitta stolt virad runt halsen imorgon på jobbet. Utskåpningen var total och Johan Lind var precis så mycket kung som han kan vara. Alla andra spelade också fantastiskt bra. Till och med Friberg! Känns lustigt att för ett år sedan så hade jag antagligen sagt att jag hejat på blåvitt i den matchen. Det var innan frälsningen. Ett tips till allmänheten, åk till Falkenbergs hemmaplan på bortamatch med Häcken och bli förälskad. Fungerade alldeles utmärkt för mig. Fungerar inte det så drar ni till Grimsta IP. Häcken hör till där alla andra inte hör till. Det är något speciellt när det är fyra personer på en bortasektion i en match på den absolut högsta nivån av fotboll som det kan spelas på i det här landet. Där har ni tjusningen med Häcken.

På tal om Häcken, eller nej förresten. Det vore ovärdigt.