Den alternativa synen på en frukt

Ett nytt år är här. Jag är inte samma person som för ett år sedan, det ska man inte vara. Jag gillar fortfarande toffifee dock, hade kunnat leva på skiten. Första smakar mest konstig nöt men om man ignorerar det och tar en till så är man inne på rätt spår och sen är det bara att luta sig tillbaks och fyllas av det som gör familjen så glad i reklamen. Kul. 19 st var det kvar när jag började ordbajsa, återstår att se hur många som lyckats överleva när jag är färdig. Kan möjligtvis vara underlag för en tävling men så blir icke fallet. Svaret leveras längre ner så det är bara att börja scrolla, såvida ni inte vill läsa det som skrivs däremellan.

Jag är självutnämnd mästare på att missa hypar och istället segla in långt efteråt när allt är stilla, det är i andras kölvatten jag härskar. Idag såg jag filmen Control. Har lyssnat på Joy Division som fan men ändå inte lyckats se filmen förrän nu. Lär väl inte lyssna mindre på bandet nu, så mycket kan jag säga. Filmen var kanon men inget som jag ska se. Hur ska jag nu lyckas sova ikväll? Hjärnan arbetar hårdare än Håkan Mild just nu och den lär inte svalna än på ett tag. Jag tänker inte heller spilla ut all svart färg här, det vill jag inte göra. Jag vill ha fel, jag vill inte tycka så dåligt om världen som jag gör ibland. Lyckligtvis har jag fått bevisat för mig flera gånger om, bara de senaste dagarna, hur underbart allt kan vara också. Ändå tvivlar jag. Hela tiden. Det är mer lockande. När jag lämnas till mina tankar så blir de ofta svarta. Men det finns också stunder när jag kommer på mig själv med att le stort, de stunderna är fina. I sällskap med andra är leendet längre fram, samtidigt trivs jag lite för bra med att vara ensam. En svår balansgång, likt en dietist undrar jag vad som är nyttigast. Inte fan är det morötter i alla fall.