Nackspärr och uppspärrade ögon
Du ligger i en någorlunda komfortabel säng. Det är sju timmar kvar tills jobbet börjar, en timma mindre tills uppstigning ska ske. Du känner att sömnen inte direkt hoppar på dig. Vad gör du? Det ska jag berätta för er nu. Du kliver ur din bekväma bädd och beger dig till en bäddsoffa som inte är uppbäddad, den är dessutom smalare än valfri top model-deltagare. Hjälper det? Inte det minsta. Istället för att ligga och irritera mig över att jag inte kunde somna så låg jag och irriterade mig på hur korkat jag hade resonerat. Min nacke måste uppskattat det hela, jag låg lika bekvämt som man står på Grön Express en varm sommardag när raggarna kastar kepsar i bussens bakre regioner. De stunderna när du vill trycka upp en känga i samma region hos dessa stökiga, fördomsfulla individer som flockas kring randig tejp och doftande granar.
Nuförtiden är jag inte någon flitig användare av kollektivtrafiken. Något jag kan sakna faktiskt, åtminstone när temperaturen är dräglig. Att sitta och småprata med någon sällan skådad kamrat är såklart nyttigt men allra bäst är det när man kan trycka upp hörlurarna så långt in i öronen att de snuddar varandra någonstans inne i huvudet och sedan bara samla intrycken från dagen och ha hjärnan ren när man kommer hem. Den biten finns inte längre i min vardag, därför är hjärnan inte lika kliniskt ren nu. Fast jag vore en oerhörd lögnare om jag påstod att jag var en stor förespråkare av renlighet.
Helt sanningsenligt kan jag meddela att Imperiet är farligt bra just nu. De får bära en del av skulden till varför jag höll mig vaken för länge igår. Det är för bra för att koppla bort. Vackert.
Jag ska koppla ur,
ni får koppla av.Nuförtiden är jag inte någon flitig användare av kollektivtrafiken. Något jag kan sakna faktiskt, åtminstone när temperaturen är dräglig. Att sitta och småprata med någon sällan skådad kamrat är såklart nyttigt men allra bäst är det när man kan trycka upp hörlurarna så långt in i öronen att de snuddar varandra någonstans inne i huvudet och sedan bara samla intrycken från dagen och ha hjärnan ren när man kommer hem. Den biten finns inte längre i min vardag, därför är hjärnan inte lika kliniskt ren nu. Fast jag vore en oerhörd lögnare om jag påstod att jag var en stor förespråkare av renlighet.
Helt sanningsenligt kan jag meddela att Imperiet är farligt bra just nu. De får bära en del av skulden till varför jag höll mig vaken för länge igår. Det är för bra för att koppla bort. Vackert.
Jag ska koppla ur,
Kvantitet > Kvalitet
Varje inlägg brukar börja med att jag beklagar mig över att det var längesedan jag skrev här. Idag tänker jag därför inte göra det. Jag ska istället ge mig även på en ny stig. Hitta nya spännande stenar att lyfta på. Det är först när man för sjunde gången besviket kan slå fast att det inte finns något speciellt spännande under en förbannad sten som man ger upp. Är man däremot en stolle som går igång på gråsuggor och allmänt jag-vet-inte-vad, ja då har man hittat rätt. Då kan man vända stenar som regeringen vänder kappan efter vinden. Man finner ett eget litet paradis vid varje stig, under varje sten. Fantastiskt. Förbannat synd att jag har extremt svårt för gråsuggor. Läste någon sådan där revolutionerande artikel som bara Aftonbladet kan publicera om en jättegråsugga som vägde över kilot. Jag tror hellre jag möter en hungrig björn om jag tvunget måste välja. Weidrich som den tyske turisten skulle ha konstaterat.
Ikväll fastnade jag framför Youtube. Jag hatar det, jag älskar det. Hittar aldrig det jag vill se, samtidigt hittar jag massa ballt som egentligen måste visas hela min omvärld. Men för en person som inte är inne i samma youtubande lyckostim så blir det istället mest en axelryckning till svar. Bättre att hålla det för sig själv, att ignorera den gnagande känslan av man sitter inne med något som hade berikat allt och alla.
Jag har börjat drömma mycket det senaste, lär ha att göra med att jag alltmer sällan fläker upp hjärnan här på eran skärm. Mig gör det inte mycket, drömma är roligt. Men oj vad mycket konstigt ni går miste om. Tyvärr är ju själva grejen med drömmar att man inte minns ett jota, därför hade ett inlägg bestående av sådana inte nått samma vidder som ett "standard"-inlägg gör. Och jag tror det var Arnold som berättade för mig i Italien att kvantitet går före kvalitet. Därför blir det inga utförliga berättelser om drömmar jag inte minns.
Leif ringde från lumpen precis. Han har överlevt två dagar. Känslan efter samtalet sade mig att det var en bedrift. Samtidigt funderar jag på om jag inte borde ha varit där egentligen. Vissa stunder tycker jag det verkar suveränt, fast samtidigt är jag rätt duktig på att avfärda det hela. Dessutom är jag rätt nöjd med nuvarande situationen. Trots total avsaknad av vapen och en arg snubbe som kontrollerar min bäddning. Tur det kanske, den snubben hade haft mycket att gnälla på när han kom hem till sin älskvärda hustru varje dag. Ack, ack, ack.
Trötthetskänslan sitter bredvid mig och petar störande på min axel med jämna mellanrum. Det går inte att vifta bort men tänker inte heller ge med mig. Jag börjar inte förrän kl. 9 imorgon och då har jag chansen att sitta uppe ett tag ikväll, den chansen tänker jag ta. Även om jag måste sitta och irritera mig över allt petande. Uttrycket "att slå hål i luften" lär få en helt ny innebörd innan jag hunnit gå och lägga mig, tro mig.
Nu är musiken intressantare än det här. Det betyder hej då.
Ikväll fastnade jag framför Youtube. Jag hatar det, jag älskar det. Hittar aldrig det jag vill se, samtidigt hittar jag massa ballt som egentligen måste visas hela min omvärld. Men för en person som inte är inne i samma youtubande lyckostim så blir det istället mest en axelryckning till svar. Bättre att hålla det för sig själv, att ignorera den gnagande känslan av man sitter inne med något som hade berikat allt och alla.
Jag har börjat drömma mycket det senaste, lär ha att göra med att jag alltmer sällan fläker upp hjärnan här på eran skärm. Mig gör det inte mycket, drömma är roligt. Men oj vad mycket konstigt ni går miste om. Tyvärr är ju själva grejen med drömmar att man inte minns ett jota, därför hade ett inlägg bestående av sådana inte nått samma vidder som ett "standard"-inlägg gör. Och jag tror det var Arnold som berättade för mig i Italien att kvantitet går före kvalitet. Därför blir det inga utförliga berättelser om drömmar jag inte minns.
Leif ringde från lumpen precis. Han har överlevt två dagar. Känslan efter samtalet sade mig att det var en bedrift. Samtidigt funderar jag på om jag inte borde ha varit där egentligen. Vissa stunder tycker jag det verkar suveränt, fast samtidigt är jag rätt duktig på att avfärda det hela. Dessutom är jag rätt nöjd med nuvarande situationen. Trots total avsaknad av vapen och en arg snubbe som kontrollerar min bäddning. Tur det kanske, den snubben hade haft mycket att gnälla på när han kom hem till sin älskvärda hustru varje dag. Ack, ack, ack.
Trötthetskänslan sitter bredvid mig och petar störande på min axel med jämna mellanrum. Det går inte att vifta bort men tänker inte heller ge med mig. Jag börjar inte förrän kl. 9 imorgon och då har jag chansen att sitta uppe ett tag ikväll, den chansen tänker jag ta. Även om jag måste sitta och irritera mig över allt petande. Uttrycket "att slå hål i luften" lär få en helt ny innebörd innan jag hunnit gå och lägga mig, tro mig.
Nu är musiken intressantare än det här. Det betyder hej då.
Dörren har öppnats
Ett nytt år är här. Jag är inte samma person som för ett år sedan, det ska man inte vara. Jag gillar fortfarande toffifee dock, hade kunnat leva på skiten. Första smakar mest konstig nöt men om man ignorerar det och tar en till så är man inne på rätt spår och sen är det bara att luta sig tillbaks och fyllas av det som gör familjen så glad i reklamen. Kul. 19 st var det kvar när jag började ordbajsa, återstår att se hur många som lyckats överleva när jag är färdig. Kan möjligtvis vara underlag för en tävling men så blir icke fallet. Svaret leveras längre ner så det är bara att börja scrolla, såvida ni inte vill läsa det som skrivs däremellan.
Jag är självutnämnd mästare på att missa hypar och istället segla in långt efteråt när allt är stilla, det är i andras kölvatten jag härskar. Idag såg jag filmen Control. Har lyssnat på Joy Division som fan men ändå inte lyckats se filmen förrän nu. Lär väl inte lyssna mindre på bandet nu, så mycket kan jag säga. Filmen var kanon men inget som jag ska se. Hur ska jag nu lyckas sova ikväll? Hjärnan arbetar hårdare än Håkan Mild just nu och den lär inte svalna än på ett tag. Jag tänker inte heller spilla ut all svart färg här, det vill jag inte göra. Jag vill ha fel, jag vill inte tycka så dåligt om världen som jag gör ibland. Lyckligtvis har jag fått bevisat för mig flera gånger om, bara de senaste dagarna, hur underbart allt kan vara också. Ändå tvivlar jag. Hela tiden. Det är mer lockande. När jag lämnas till mina tankar så blir de ofta svarta. Men det finns också stunder när jag kommer på mig själv med att le stort, de stunderna är fina. I sällskap med andra är leendet längre fram, samtidigt trivs jag lite för bra med att vara ensam. En svår balansgång, likt en dietist undrar jag vad som är nyttigast. Inte fan är det morötter i alla fall.
Jag är självutnämnd mästare på att missa hypar och istället segla in långt efteråt när allt är stilla, det är i andras kölvatten jag härskar. Idag såg jag filmen Control. Har lyssnat på Joy Division som fan men ändå inte lyckats se filmen förrän nu. Lär väl inte lyssna mindre på bandet nu, så mycket kan jag säga. Filmen var kanon men inget som jag ska se. Hur ska jag nu lyckas sova ikväll? Hjärnan arbetar hårdare än Håkan Mild just nu och den lär inte svalna än på ett tag. Jag tänker inte heller spilla ut all svart färg här, det vill jag inte göra. Jag vill ha fel, jag vill inte tycka så dåligt om världen som jag gör ibland. Lyckligtvis har jag fått bevisat för mig flera gånger om, bara de senaste dagarna, hur underbart allt kan vara också. Ändå tvivlar jag. Hela tiden. Det är mer lockande. När jag lämnas till mina tankar så blir de ofta svarta. Men det finns också stunder när jag kommer på mig själv med att le stort, de stunderna är fina. I sällskap med andra är leendet längre fram, samtidigt trivs jag lite för bra med att vara ensam. En svår balansgång, likt en dietist undrar jag vad som är nyttigast. Inte fan är det morötter i alla fall.
12 toffifee kvar.
