Den alternativa synen på en frukt

Som ni har saknat stunden där ni kastar bort åtskilliga minuter av era liv med att läsa en blogg som ändå inte nämner något som är värt värt att nämna. Stunden är kommen. Mina fingrar går på grönbete längs tangentbordets alla områden i ren eufori och jag skiner ikapp med solen trots att persiennerna är mer än neddragna. Allt detta ackompenjerat till musik på en sådan nivå att allt annat framstår som totalt oväsentligt. Där sa det stopp. Idébrist.

De senaste veckorna har jag svävat i ovisshet. Rykteskarusellen angående Adebayor liknar mer en värsta sortens bergochdalbana och jag blir illamående varje gång. Idag sade han att han stannar i Arsenal för att timman senare låta mer osäker i nästa intervju. Jag har semester men mina nerver jobbar hårdare än någonsin. Magkänslan säger att han blir kvar och min magkänsla borde vara ett relativt säkert kort. Jag menar, det är inte många magar som kan urskilja en bra kebab från en mindre bra i den utsträcking som min fixar.

Nog talat om min mage. Dagens nästa ämne berör världsfreden, eller kanske snarare bristen på sådan. Vi lever i en värld där man dagligen bråkar om olja. Man kan för fan inte ens dricka olja så jag ser inte problemet. Då är det mer problematiskt med alla vändningar man tvingas göra i livet. Jag ska t.ex. vända tillbaks mitt dygn nu är det tänkt. Dessvärre är det helg och det är då man är vaken sent för att sedan vakna ännu senare. Det går inte hand i hand med min planerade cykeltur till jobbet halv sex på en måndagmorgon. Jag har bestämt mig för att göra mitt bästa, något jag är väldigt duktig på att göra. Något jag är mindre bra på är att hålla pedantisk ordning i krigszonen som jag brukar hänvisa till "mitt rum" när jag för konversationer med likasinnade. Jag fick dock en mycket abstrakt blixt i huvudet så sent som i onsdags och började genast städa detta rum. Jag plockade även fram den tystgående men ack så förrädiska dammsugaren och resultatet blev godkänt. Absolut inte mer, men det var inte heller det som eftersträvades. Likt vikingarnas årliga bad så kör jag med samma koncept när det gäller städning.

Tangentbordet har förlorat sin spänst och därmed har jag sagt mitt för idag. Väl mött ikväll när jag ger mig ut på korståg i Kungälvs stureplansliknande nattliv.

Midsommar. Man växlar mellan att supa och tävla i att dansa löjligast runt en stång. Inte konstigt att svenskar har dåligt rykte på sina håll. Vad som är allra bäst med midsommar är att man inte arbetar samtidigt som man sysslar med allt sådant ståhej. Man är ledig. Som den stolte heltidsarbetare jag är så har helgernas status redan nu nått en status som bara Adebayor varit uppe och nosat vid tidigare. Det lär bli ännu värre, och det ganska snabbt. Det handlar inte ett skvatt om att jag inte tycker det är kul att jobba för det gör jag, någorlunda iallafall. Det handlar snarare om att ledighet värderas högre än en hawaii med kebabsås. Att få sitta och skriva bullshit i en blogg utan att behöva tänka på eventuella hålltider är ungefär så underbart som det låter.

Mindre underbart är att Sverige åkte ur EM med en sådan fart att de antagligen inte hunnit bromsa in än. Här har svenskarna uppfostrats med slagorden "akta dig för ryssen" i evigheter men ändå händer det här. Jag är, precis som landslaget, mållös. Min kritik däremot är stenhård. lagerbäcks tekniska sinne är ungefär på samma nivå som mitt kunnande i köket. Högst bristfällig med andra ord.

Jag är ensam hemma. Valfri person får knacka på så länge de har en pizza i vardera näve. Annars trivs jag rätt bra med att sitta här och lyssna på underbar musik på en volym som inte vore möjlig ifall den legendariska familjen vore närvarande. Musik blir bättre ju högre man spelar. Åtminstone den musik jag lyssnar på. Den musik andra lyssnar på borde spelas på samma låga nivå som Sverige spelade på mot Ryssland. Jävla Elmander.

Hur vädret är i Borås idag har jag inte en aning om. Det skiter jag dessutom fullständigt i. Kanske något som fler borde göra?

Blickar ut över mitt skrivbord och finner ett par skidglasögon. Det säger en del om den ordning som råder i mitt rum. Tre dagar på raken har jag ställt klockan lite extra tidigt för att gå upp och städa rummet, lika många gånger har jag somnat om. Imorgon är det äntligen dags. Fast innerst inne vet jag nog hur det kommer att gå. Det kommer gå åt helvete. Det kommer det kanske att göra för Sverige imorgon också. Jag tror dock att det är större chans för en svensk succé än ett städat rum. Det  säger nog mer om min självdisiplin än någonting annat. Nåja, man kan inte vara bra på allt. Inte ens jag fixar det.

 Imorgon är det lördag. Tänk på det.

Här sitter jag på en onsdagskväll och lyssnar på Coldplay. En sådan inledningsmening hade jag hoppats att jag aldrig skulle behöva använda mig av. Jag hade hoppats mer på en mening som tvingade fram en sprudlande melodi i huvudet på läsaren. Lite som tysk schlager. Det spelas alldeles för lite tysk schlager i det här landet. Visste ni t.ex. att Tyskland är det land som deltagit flest gånger, de har bara missat skiten en gång. Lika många gånger som de har vunnit för övrigt. Fast om man ställer upp med en låt med titeln Ein bisschen frieden så är väl aldrig segern riktigt hotad förstås. Nu har jag föreläst tillräckligt om ämnet, vill ni veta mer får ni skicka långa brev till Tyska ambassaden. De har en hel avdelning som behandlar schlagern.

Hoppas jag lyckades lura bort er från det jag skrev i början nu. Borde ha funkat. På tal om just funka, eller ska jag säga fungera, så ska jag börja cykla regelbundet på icke fungerande cykel med start nästa vecka. Det blir spännande. Då lär jag säga tyska glosor som ej borde finnas med i schlagerlåtar.

Ni märkte säkert att min dikt gjorde susen. "För det krävs Zlatan och lite tur". Försök att beskriva de två målen som Sverige gjorde på ett bättre sätt. Dessutom innan matchen. Att sedan det kommer in kommentarer som ifrågasätter mina fakta om huruvida greker har sett snö eller inte är är förstås väldigt olyckligt. Yttrandefrihet gäller förstås även i min kommentarspalt så jag låter felaktigheterna stå kvar. När vi ändå är inne och surrar på ämnet så måste jag beklaga mig över hur mina internationella läsare har börjat svika. längesedan som min albanske vän lämnade en kommentar, och inte är den rödhåriga engelsmannen mycket bättre. Tråkigt.

Läste för övrigt idag om en hänsynslös attack på en bloggare idag i Aftonbladet. Det skulle tydligen ha kastats flaskor mot stackarn. Jag tycker dock inte att det verkar så farligt. Ser ni mig på krogen får ni gärna kasta flaskor åt mitt håll. Säg bara till i förväg så att jag kan fånga dem.

Idag har jag varit ledig. Så ser det ut hela veckan. Om jag ska vara lika handlingsförlamad resten av den tiden så blir det inte mycket gjort. Det är dock inte vad ledighet är till för. Ledighet är till för att träna sin vilopuls. Min är minst sagt vältränad. Än så länge har inte det spridit sig till resten av kroppen men det är nog bara en tidsfråga. Under tiden lär ni finna mig fortsatt vilandes.

Måhända är det gårdagens smäll på fingret med tillhörande känningar som gör mig påmind i mitt skrivande för det går trögt. Inget som märks av när allt är färdigskrivet men ändå värt att få reda på. Om inte annat så fyllde det ut litegrann. Vi lämnar härmed ämnet utfyllningar och förflyttar oss snabbt vidare till något mycket intressantare, nämligen bangolf. Jaså, inte det? Bäst att byta ämne igen då innan alla stänger ner fönstrena.

Idag tänkte jag prata om årstidernas inverkan på rotfrukt men det finns det inte tid för. Istället får det hållas till godo med ett förkunnande av min lycka över Hollands segermatch idag. När 2-0 målet gjordes så flög jag upp i brygga på stubin samtidigt som jag sjöng Hollands nationalsång på en volym som inte kan rekommendaras i småbarns närhet. Turligt nog var inga sådana närvarande. Det var nog överhuvudtaget turligt att ingen såg det spektaklet, annars hade jag ju inte kunnat ljuga om det.

               
             Imorgon forcerar vi Grekernas mur
             För det krävs Zlatan och lite tur
             Grekland har inget att sätta emot med sina öar
             För dom har aldrig sett när det snöar
             De Grekiska målvakternas lim
             biter inte på mina Gessle-rim

Här sitter jag med dumle i käften och studentmössan i handen. Jag vill inte riktigt släppa taget om den än. Förra veckan var lite mer fantastisk än alla Donkens specialburgare genom åren, och det säger inte lite. Jag väljer dock att lämna glädjen där och istället beskriva tomheten som den har blivit ersatt av. När ska man nu kunna sammanstråla med alla världens bönder i stolar grönare än Kärnas fält? Det här är tungt. Mindre tungt känns det dock när jag tänker på allt pluggande som kanske egentligen aldrig riktigt funnits men som nu definitivt inte gör det. Rätt gött.

Nu när man inte längre kommer träffa alla lika regelbundet så kommer förstås alla vara sjukligt intresserade (eller kanske rentav fixerade?) av vad jag gör nuförtiden. Med tanke på att en stor del av min vänskapskrets ska flytta till Tyskland för att bilda familj nu så kan det vara läge att snacka lite mer allmänt om vad jag åt idag, hur jag klädde mig och annan skit som inte en jävel vill veta. Som ni säkert hör så blir det ingenting med det. Ni får fortsätta läsa det som ni har läst innan. Varken mer eller mindre. Definitivt inte mer.

Bredvid mig frodas en dipp som blev över sen gårdagens äventyr. Utan tilltugg känns den dock rätt menlös. Mycket mindre menlös känns mästerskapet som drog igång igår. Fotbollsmästerskap kan vara det jag gillar mest efter kebab. Tummarna håller såklart på Sverige men tårna är nog hårt knutna åt Tyskland håll. Dels för att jag gillar laget, dels för att alla andra inte gör det. Nä, nu tog dumlena slut och då försvann även min skrivlust.