Ett inlägg utom tävlan
Idag lyckades jag färdigställa något som jag trodde skulle vara ett livslångt projekt. Jag räknade samtliga mina tår, och jag räknade rätt. Genom att systematiskt närma mig målet så kom jag senare fram till siffran som jag väljer att betecka som ett X. Till hjälpmedel hade jag fingret K som galopperade runt i luften i en sorts tysk takt. Hur länge jag höll på? Cirka E minuter. Löser du den här uppgiften så är du en riktig baddare på klurigheter. Du vinner dock ingen öl.
Det finns en hel del ilska i vårat samhälle idag. Det kan ge utlopp till en mängd olika förlopp. Jag ska ge er ett exempel, ett exempel som inte är plockat från det verkliga livet. Det finns en herre som inte heter Björn. Han bär runt på en tung sten, fast det har förstås ingenting med det jag ska berätta att göra. Jag skall berätta om all den ilska han bär runt på. Stenar är totalt oväsentligt. Jag gillar inte ens stenar. Nåväl, denne herre klarade inte av att bära på både sten och ilska, han funderade likt Brasse på vilken som skulle bort. Han var av den åsikten att stenen var alldeles för fin och tung för att inte ta tillvara på så han valde att göra sig av med all sin ilska. Han begav sig till ett närbeläget berg som var högre än en genomsnittlig jamaican. Han vandrade upp längs bergets branter med ilskna steg. Hans utrustning var dock allt annat än tipptopp och han förolyckades som väntat i en fallolycka. Därav uttrycket "gå inte på berg när det finns småsten".
Okej.
En motivering som frambringar glädje och alkohol
"Juryn har utsett en vinnare. Det var en jämn kamp mellan flera kombatanter och jag känner mig elak som sållar bort bidrag som i andra sammanhang framstått som banbrytande. Men på den här sajten där moset är bortsållat från start, och bara grädden finns kvar, så krävs det att man berör juryn på ett personligt plan. Det gäller att finna öma punkter som får mannen med makten att studsa med ena benet. Det har en av de tävlande lyckats särskilt bra med. När min hjärna bjuds på en symbios av barn, fotboll, homos och avslutande klurigheter så bjuder jag på en öl. Grattis Niclas."
Samtidigt som konfetti ramlar över Ingegatan så kan jag berätta att alla som medverkat antagligen kommer kunna kvittera ut en öl när de möter mig på krogen. Jag är inte svårflirtad. Men bara en får ta del av den vinnande ölen. Ny chans på torsdag. Tack Tack.
För er tappra själar som nyfiket väntar..
Ni får helt enkelt vänta ett tag till. Jag läste att några forskare kommit fram till att man är som mest kreativ på dygnet efter klockan tio på kvällen så det är då jag presenterar vinnaren. Sitter just nu och filar på motiveringen. Stort tack till alla som deltog.
Premiär: eran tur att använda penseln
Tävlingsupplägget är inget jag själv kommit på. Åtminstone tror jag inte det. Malin ska ha all ära i hela världen. Ha den äran, Malin! Jag vet för övrigt inte ens om jag är klar på hur det ska gå till själv. Men jag ska ge det ett försök. Jag tänker mig att jag målar upp ett knepigt scenario som ni läsare ska klura ut. Mitt scenario kräver en lösning och det är den ni ska få stå för. Bidragen lämnas i kommentarfältet för allmän beskådan. Enda äran som Malin inte får är att utse vinnaren, den biten tar jag hand om. Hade jag kunnat lägga in en omröstning så hade jag istället gjort det. Men det kan jag inte. Därför agerar jag tävlingsledare och diktator. Mustasch är på väg, ingen diktator utan mustasch. Vi lämnar ämnet kroppsbehåring och vandrar vidare till scenariot.
Scenario 1: Du heter Björn. Du är missnöjd med ditt liv. Du lever i en värld som präglas av livets dova gråskala och en tät dimma som trycker mot ditt bröst. Dessutom har du en ovanligt konstig röst. Du lever i en liten lägenhet som inomvärtes mest påminner om en blöt kartong, en sådan kartong som förvarar bowlingskor. Din lägenhets innehåll är inte mycket exklusivare det. Dessutom saknas det ett brandlarm. Ditt liv är en pingismatch, där tristessen möter ditt arbete. Du får själv agera pingisboll. Vi går från kinesidrott och hamnar istället i Ivan de la Penas hemland. Det är nämligen som så att din avlägsne farbror, som numera livnär sig inom hundmatsbranschen i Spanien, kontaktar dig och ber dig besöka honom. Han säger också att han förväntar sig att du har med dig 35 kilo torrfoder, av den enkla anledningen att han saknar det nu när han inte längre bor i Sverige. Flygbiljett har han redan bokat åt dig. Kruxet är att det inte ingår något bagage. Fast det märker du först när du är på flygplatsen med 35 kilo torrfoder jämnt fördelade i tre olika väskor. Det är nu din tur att kontrolleras av flygplatspersonalen, och självklart nekar de dig att ta med torrfodret. Hur gör du?
Mål: Att på ett trovärdigt, och gärna skruvat, sätt förklara för personalen att torrfodret måste med på planet.
Deadline: När söndagen övergår till måndag.
Vinnaren belönas med en öl i baren vid önskat tillfälle.
Ett tappert försök att tapetsera utan tapet
Det finns en sak som frambringat mer klagomål än mitt hår. Det är den här bloggens utseende. Jag förstår förstås kritken, inte ens dess moder kan se denna gräsliga varelse i ögonen utan att vilja hysta färg på densamme. Jag tog därför mod till mig idag och gick in på någon sida där man kunde läsa hur en blogg skulle designas. Tyvärr använde inte tipsaren något sprudlande sätt att framföra sina små tips på så jag började istället studsa runt på youtube, som senare blev Ginza, för att sedan glömma bort allt som har med design att göra. Så här står jag nu, med samma fula design och 600 spänn mindre på kontot. I beställningen ingick en skiva med Håkan Hellström. Om någon hade sagt det till mig för tre år sedan hade jag skallat den personen till månen. Om denne någon istället hade sagt det för ett år sedan hade jag gjort samma sak. Men inte nu. Nu spetsar jag öronen för att ge grabben en rejäl chans. Så principfast är jag. Lyckligtvis vägde jag upp det hela genom att beställa sex Imperietplattor men det känns ändå pinsamt.
Mindre pinsamt känns det då att jag idag lyckades snooza i 25 minuter och ändå komma i tid till jobbet. Det är märkligt hur bra man är på att prioritera när man yrvaken ligger i sängen och funderar på huruvida det är viktigast med nio minuters sömn eller en bättre grötfrukost. I det läget så är nio minuter den tidslängd som känns mest optimal i hela världen. Om någon hade väckt mig och ställt en fråga som skulle besvaras med ett tidsbegrepp hade jag svara "nio minuter" i alla tio fall. "Hur länge vill du att vi ska puckla på dig med en rabiat bäver som enda redskap?". Den frågan hoppas jag inte att någon ställer till mig. Låt mig sova istället.
Jag hittade en bild på mig från en festival 2005. Där är mitt hår långt och mitt Håkan Hellström-förakt stort. Livet var så mycket enklare då. Nu, några år senare, sitter jag och torkar tårarna. Mina ungdomliga stapplande steg övergick till ett fall framåt, men minst lika mycket neråt, och nu sitter jag här på arslet med tårar i ögonen samtidigt som jag undrar hur jag resa mig upp för att ta mig vidare. Är det genom Håkan Hellström?
På den tiden då jag fortfarande visste att Håkan Hellström var, och lät, skit
Tvångsmässigt nonsens
Jag har lyckats bli lite visare under tiden som gått sedan senast. Jag kan härmed avslöja att alla kollektivtrafiksförseningar beror på chaufförernas sociala kompetens, och ibland på bristen denna kompetens. Hur många gånger står du inte och stampar på hållplatsen samtidigt som den glade föraren står och agerar skorsten med sin kollega utanför? Hur många gånger har du inte muttrat medan du sett på när en chaufför hänger ut som en död svan genom fönsterrutan för att föra en konversation om obetydligheter med ännu en kollega? På tok för många gånger. Att lösa problemet genom att enbart anställa dövstumma/blinda känns kanske lite drastiskt men något måste ju hända. Jag åker buss för att komma fram. Vill jag se folk röka kan jag åka till Danmark.
Tänkte faktiskt vara snäll nog att inkludera ett youtubeklipp i dagens rapport men det blir tyvärr inte så. Favoritlåten för stunden finns inte med där. Alternativ två var att jag skulle spela in min egen version av låten och ladda upp den här men tyvärr så ger inte förkylningen med sig. Ni får helt enkelt leta upp låten på egen hand, och det ska ni göra också. Thorsten Flincks låt En Spelmans Jordafärd är kusligt bra. Samma succégaranti som att värva den gode Taribo West.
Ungefär nu känner jag mig redo för sängen. Dessvärre närmar det sig kokpunkten i mitt rum så jag får invänta frostens inträde innan sovmiljön blir dräglig. Under tiden ska jag spela luftbanjo med ett uppdrivet tempo samtidigt som jag badar fötterna och rabblar mosebokscitat. Så gör jag alltid när John Blund är försenad. Antagligen på grund av en småpratande alternativt rökande busschaufför.
Dansk flagga vid min horisont
Imorgon är det helg. Nedräkningen började redan i måndags och jag är känd för min oerhörda spurt. Från ett långsamt stapplande vid starten så har jag nu fått upp en sådan fart att jag lär susa förbi i en sådan rask takt att det snart är måndag igen. Målgången lär bli en klassisk historia innehållandes danskt bananvin. Tanken får mig att känna förväntan, samma förväntan som man bara kan känna vid en säsongsstart som har präglats av fri-transferköp åt höger och vänster, eller vad säger alla CM-fans? Den passningen satt i skrevet. Lika bra jag passar på att lämna ämnet, jag tänker minsann spara några ess i rockärmen inför kommande tokigheter.
Jag satt och spånade något alldeles otroligt för mig själv förut. När mina geniknölar var så gnidna att det lös om dem så trillade även muffinsen ner från hyllan. Jag hade en idé. En idé så briljant, men samtidigt så osäker sköljde över mig, likt den hemska doften av något ruttet som man möts av när man beträder en skolmatsal. Tänkte faktiskt göra något banbrytande idag. Jag tänkte delge mig av min idé. Även om det var perfekt läge för att bara avbryta mig själv och fortsätta vidare längs nästa stig. Idén, med stort i, är som sådan, jag funderar på att ha en sorts tävling här på bloggen. Ha en speciell veckodag där jag har lite klurigheter för mig som alla andra i sin tur kan fundera på. Är det inte genialt? Att jag ens ställer frågan. Jag tänker fundera vidare men folk får gärna döma ut det hela ifall det låter apa.
Idébrist brukar råda efter att man kläckt ur sig en käck grej, men jag är ett unikum. Tänkte just lassa upp en grann historia om vårt lands äldsta broar men min minsta bror kom in och avbröt mig. Det får bli en annan gång. Till dess, ha det bra.
Om man blundar riktigt hårt så ser man John
Här sitter jag och visar långfingret åt John Blund. Han börjar dock bli alltmer desperat, men jag tänker inte ge mig, inte än. Jag förstår bara inte varför. Vareviga dag sitter jag uppe lite för länge. Men en dålig vana är också en vana. Samma logik kan användas när man ska försvara sitt ätande av en grön banan. Även om inte just logik är det som krävs allra mest när man äter en sådan gul varelse. Världen är full av gula varelser och jag är tom på energi. Det betyder att jag och världen är varandras motpol, det är ingenting som dämpar ensamhet direkt. Det är inte gemenskap heller.
Likt en katt spinner jag vidare på nästa ämne. På vägen passerar jag allt från Lee Dixon till Djalminha. Två namn som frambringar en del minnen. Jag väljer ändå att inte skriva en rad till inom dessa ämnen utan istället spy galla över alla vänsterhänta. Hur kan man vara vänsterhänt? När man skriver med blyerts så behöver man köra handen genom en biltvätt för att bli ren. När man skriver på tavlan så suddar man ögonblicket efter ut alltsammans. Har även hört att vänsterhänta ska vara lite sämre på att cykla än den mer normala skaran, högerhänta. Vi avbryter alla påhopp och smyger in en fundering. Spelar det någon roll om man är höger- eller vänsterhänt när man skriver på ett tangentbord? Jag tror helt klart det märks på kvalitén. Dessutom finns alla bra tangenter på höger sida. Jag menar, vem hade klarat sig utan delete, backspace eller enter? Inte jag i alla fall. Något jag däremot klarar mig utan är popcorn. Ett ständigt återkommande ämne på den här bloggen, men det verkar ju också behövas. Det finns ingenting som är bra med popcorn. Möjligtvis är det positivt att de inte är så tunga, men det får inte mig att gilla dem ändå. Jag gillar annat istället. T.ex. handuppräckning. Det är kvalité.
Sömn är viktigt. Det som skiljer sömn från annat viktigt är dock att jag kommer ihåg det. Varenda dag. Vanligtvis brukar hjärnan skicka iväg allt viktigt från mitt huvud med ett kraftfullt frisbeekast. Sömnen fungerar snarare som en boomerang. Hjärnan försöker stöta bort det, men måste tillslut ge sig. Så även denna gång. God natt.
Funderingarnas spår tvättas bort
Idag är jag inte på ett humör som tillåter mig att sväva iväg i eventuella Håkan Mild-anekdoter eller annat totalt dösnack. Den inspirationen finns inte där. Kanske beror det på att jag inte pratar med Jennie på msn just nu, det brukar nämligen alltid göra susen. Kanske beror det på att jag inte känner det där akuta behovet av att få ut någonting ur huvudet. Allt det skitsnack som jag brukar roa mig själv (och förhoppningsvis någon annan) med att skriva ner är inte det som får mig att vilja skriva en rad eller två vid väl valda tillfällen. Det är snarare för att få rensa systemet, att få låta hjärnan snurra i andra varv än de vanliga som den annars utsätts för. Just nu är jag inne i en period där jag funderar mycket på var jag är på väg. Jag är inte riktigt nöjd med hur saker och ting är för tillfället. Eller kanske snarare, om hur jag ska ta mig vidare härifrån. Vad som är nästa steg att förbereda sig för. Det här är tankar som återkommer, huvudet är svårt att rensa. Jag ser huvudet som en tvättmaskin. All skit åker runt, runt med ett tillhörande irriterande ljud. Därför är det så skönt att få använda den här bloggen som en tvättlina. En tvättlina där jag kan hänga ut all skit som cirkulerar i huvudet. Eftersom den är nytvättad så påminner det inte om det som maskinen innehöll. Är det komplicerat? Bra.
För att knyta ihop säcken innan jag är totalt utdömd. Det bästa som finns är att slippa tänka. När hjärnan går på auto-pilot, en pilot som käkat lyckopiller. Den känslan gillar jag. Det var antagligen det jag var inne på i inledningen av den här texten.
Då har ni fått höra min tvättmaskinsteori, och jag som knappt kan tvätta. Världen är platt, och i centrum står en herre iklädd ett rikt leende, med inkopplad auto-pilot.
Glädjen som bortblåst, döden står vid dörren
Igår var en sanslöst trevlig kväll/natt/morgon, men det är inte så den kommer göra sig påmind när vi sorterar innehållet i vårat huvud. När vi sorterar våra minnen i hopp om bättring. Våra leenden som fanns över hela Kungälvs gator är idag som bortblåsta. Vi har alla släckt ner våra rum, vi har förenat oss med tystnaden. Vi har själen full av sorg. Det enda som finns kvar är lite glas på parkeringsplatsen. Men dig förde de bort till en, för dig, främmande plats. De tände eld på dig. De lämnade dig kvar där för att att straffas för synder du inte hade begått. Världen är orättvis.
Jag pratar förstås om Emmas Opel. Den finns inte längre med oss. Den lämnade oss med full tank och trasig ruta. Vila i frid.
Att någon kan göra så mot en tysk bil
Att lämnas brinnande under bron
Det får mig att tappa tron
På allt som betyder något här i världen
Nu undrar jag vad vi ska göra med den?
Om en rädsla
När detta ihopkok av känslor svallat över för att sedan låta stillheten blåsa över slagfältet i en sorts perfekt symbios mellan dämpad stillsamhet och mental panik så sitter jag och tillbereder en kladdkaka. Totalt ovetande om att jag just skrivit skitsnack på en helt ny nivå. Jag har bestigit berg som jag tidigare trodde var beklädda med snö vid dess topp, nu vet jag istället att det var lika naket som den konstiga mannen är, han som hänger vid lekplatsen hela dagarna. Denne man är för övrigt skum, även på andra sätt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, mestadels därför att jag tror att det är precis det som han vill att jag ska göra.
Men vad jag vill göra, det frågar ingen. Däremot är det en massa människor som berättar vad jag ska göra. Tur att mitt dövöra är stort som ett klassikt brottaröra. Det har brottats med många nötter må ni tro. Att brottas med nötter leder ännu en gång mig in på den konstiga gubben vid lekplatsen. Mina arbetskamrater har fått mig att anspela allting på sexuella ting, så med det här inlägget lär jag ha fixat en ny high score. Halvt omedvetet dessutom. Men det är ni förstås medvetna om.
Min mor är medveten om att jag måste klippa mig. När en person helt oprovocerat säger till någon att klippa sig, då är det på allvar. Funderar på att göra en sådan där drastisk grej och skicka av hela rasket. Får kolla upp med frisören ifall öppet köp gäller. Kan helt öppet erkänna att det krävs för att jag ska ta det sista steget och kasta mig ut för ett stup för att sedan landa mitt bland de andra välklippta eleganterna. Den fördomsfulle placerar säkert dessa eleganter i ett fack som inte direkt är ett sådant som går ut i strejk. Jag, som är mer öppensinnad än någon annan, gör dock inte det. Jag är nämligen alldeles för ofriserad för att kunna genomföra en sådan placering.
Jag hade tänkt vara lite bättre på att skriva oftare, så ett tips till er som kollar hit ofta, slipa dövörat ni också.
Bloggkuppen
Bloggkuppen känns som en sådan rubrik som man tar fram som ett desperat försök för att locka sina läsare. Delvis sant. Jag lyckades få se antalet idag för första gången på länge och inser att min blogg inte kommer få mig att synas i HäntExtra den här veckan heller. Dock så är det ju en enorm bloggkupp jag gjort också. Jag har valt en ny webbläsare för att försöka komma runt mina problem med skithögarna som jag så vackert beskrev i det som förhoppningsvis ska vara stycket ovanför. Är det bara toppen av ännu en hög med skit så kan jag lika gärna lägga ner. Om inte ens den ansvarige orkar med att kika på det hela så får bloggen och jag gå skilda vägar. Självklart kommer det bli en enormt påkostad återförening när det känns rätt men när det blir vet ju inte jag.
Vi lämnar katastroftankarna och beger oss vidare på livets stig. I fredags var det en utekväll som var sällsynt bra. Dagen efter blev det ingen repris, skönt det kanske. Kvällen var dock trevlig ändå. Där besparade jag er alla detaljer, ni slapp höra att jag var så bra på blackjack att dealern säkert var mer skärrad än hela Tottenhams backlinje, ni slapp höra att Lasu kom förbi med en vän och förgyllde en på förhand rätt så utdömd lördag. Varsågod.
I nuläget är jag en israelisk halvlek ifrån att få in en trippel. Det är när man anar seger som man istället för att glädjas, väljer att riktar ilska mot sin feghet när man valde insats. Så även denna gång. Min surt förvärvade guldpeng förvandlas förhoppningsvis till en fin hundring (för ordvitsarna så hittas en sådan på Guldfynd) men jag blir inte mycket gladare för det. Tänk om jag istället satsat min lillebror, då hade jag fått nio lillebröder till. Plötsligt känns hundringen som en schysst deal igen. Lite belgisk filosofi fick ni där i ett odds-scenario. Enkelt förklarat, är du missnöjd så sätt det i ett annat perspektiv så kan du inte ens vara missnöjd längre. Tror filosofen hette Ed de Goey, för att få de fotbollskunnigas hjärnor att trigga igång.
Håll nu tummarna för att det är styckeindelat den här gången. Annars dr
