Den alternativa synen på en frukt

Messias har gjort det igen. tre gånger om. Jag fullkomligen älskar Adebayor. Imorgon blir det till att sprida propaganda om hans status som bäst i världen. Gladast i världen däremot, det är jag. Sällan man ser en fotbollsmatch där ett lag är så överlägset. Och när grädden på allas mos, Adebayor, förgyller kvällen med tre baljor så ger det mig en glädjekick stark som arton koppar heroin. Glädjefirandet lär avslutas med att jag sitter bredvid tuppen imorgon bitti på ett lysande humör, huruvida tuppen gillar sällskap eller ej har jag dock ingen aning om.

Jag försökte lägga upp en bild förut idag men det gick ju inte skitbra kanske. Därför testar jag att smälla in den här och nu istället.




Som ni säkert ser så föreställer bilden ett gökur. Det får mig totalt osökt att tänka på Maslow. Fundera på den så lovar jag att ni blir dum i huvudet på ett litet ögonblick. Under tiden forsätter jag mitt vilda firande så om ni ser några vrängda brevlådor imorgon så vet ni vem som ligger bakom. Ni märker också vad som låg i.

Jag har firat helg. Dessvärre blir det ingen efterfest då det planenligt är tillbaks till skolan imorgon. Egentligen borde jag ha ägnat helgen åt pluggande men det gick som det brukar gå. Kan inte heller direkt skylla på att jag glömde boken hemma som jag annars är rätt duktig på att göra. Fast när jag tänker efter så drabbades jag nog av ett noshörningsbett i benet så det var därför jag inte lyckades få till något plugg. Så var det.

För alla som suttit nervöst hoppandes och väntat på vad jag valde att hitta på på fredagskvällen kan jag avslöja att det blev utgång. Hann även med en förfest i Kärna, eller som i folkmun kallad; tredje rikets minsta stad. Efter en sådan resa var man förstås lite snurrig och när man dessutom var tvungen att supa bort blåvittförlusten ifrån medvetandet så blev tillståndet därefter. Sedan blev det Eriks orkester, eller vad de nu kan tänkas heta, och jag trivdes som vanligt. Jag tror dock inte dom lirade någon Green Day-låt. Positivt egentligen förstås men av någon knepig anledning tycker inte att de låter så himla illa efter några öl. Det är väl kanske det som är hemligheten, så tror jag iallafall.

All bullshit har halverats känner jag och det är förstås inte bra. Bättring utlovas men inte nu. Dags för lite musik som är bättre än all eran musik.

Nu är det helg vilket innebär permission ifrån skolan. Det är väl sådant som skall firas med sprit men det kan lika gärna bli en schysst kväll hemma med Kvarteret Skatan-marathon. Det är nog läge att bestämma sig snart men jag lär göra det i sista sekund som vanligt. Det hör liksom till fredagkvällen att stressat slänga igen dörren och springa till bussen efter att man har skällt ut halva familjen då dom inte har någon koll på vart jag har lagt min jacka. Jag kan istället låtsas att det är sommar och hoppa jackan men jag tror att det finns bättre metoder att vinna tid på. Det får nog bli till att slänga igen dörr.... Helvete! Jag blev precis avbruten av iTunes. Här sitter man på en härlig musikskatt som kryllar av diamanter och geléhallon för öronen men likförbannat dras det igång en Di Leva låt som jag inte ens visste att jag hade. Hans kosmos ligger jävligt risigt till nu.

Ovanstående stycke hade lika lite att göra med rubriken som Adebayor har med Gais att göra. Det behöver såklart kompenseras så jag får väl helt enkelt avslöja vem som är min bloggpappa. Ordet är rätt ballt för övrigt. En bloggpappas uppgift är något i stil med att övertala någon att starta en blogg och sedan pumpa in lite sköna tips då och då. Efter publicerat inlägg ska snubben vara så gulligt positiv som möjligt. Eller nåt. Allt det här meningslösa dravlet är mitt sätt att tacka Kallemannen för att han fick mig att börja skriva sådan här goja varje dag. Tack Carl!

Nä, nu har nog både du och jag fått nog av det här för den här gången.

Varför ska jag försöka pilla in lite text här idag igen? Uppgivenheten smittar som en löpeld i mitt lata sinne men jag ska minsann klara av att hålla mitt högt uppdrivna tempo. Det ska matas ut ett inlägg varje dag om det så dryper skit om det. Och det gör det.

Det här inlägget hamnar nog inte i bibeln förresten. Kanske jag skulle dra någon historia om hur en skäggig man simmade på land utan foppatofflor för att bättra på mina chanser? Det får hursomhelst vänta.

Nu sitter jag här och gungar till en Meat Loaf ballad, det är sådant som man bara får reda på genom att läsa här. Exklusivt, spännande och kanske även lite vidrigt. Man borde nog istället skriva att man lyssnar på någon finsk jävla dödsmetall med trallande keyboardslingor för att plocka pluspoäng, men det funkar inte så. Meat Loaf duger. Jag tror dessutom att det var köttförslimpa i skolmatsalen idag, jag åt dock sådan där donkenmat så jag är inte helt säker. Om det stämmer så känns det här sammanträffandet i klass med dem som man kan läsa om i bibeln. Mina chanser stiger.

Då sitter man här igen, utan några sträckningar, inga andra konstiga åkommor heller för den delen. Känns värt att påpeka detta då det tydligen gick ett larm om att jag hade galna ko-sjukan, allt tack vare mitt förra inlägg. Hypokondrisk är världen vi lever i.

Då startade man med en lögn, skönt. Frågan är hur man ska gå vidare, jag känner mig grön som gulasch på det här området men det kan ju kanske innebära att min utveckling blir enorm istället. På tal om enorm så är succén i min gökursplan total. Svensson är nyfiken som en hel barnaskara. Själv är jag arg som ett bi. Jag hade tänkt ta det lite lugnt med att lansera gökursteorin på en bredare front men med stöd från trogna vänner och läsare så känner jag att det är läge att gå mot en stenhård strid redan nu. Jag vill att Svensson ska vara lika nyfiken som nu och samtidigt ska han undermedvetet öka sin förståelse om sin egentliga skepnad. Han har redan fått fram vissa läten som kan liknas vid dem som det strävas efter men jag känner ändå att vi har en lång väg att gå. För att sammanfatta:

1. Håll bloggskrället hemligt för Svensson
2. Nämn gökur för Svensson så ofta som möjligt

Planen är idiotsäker, och det är ju en förutsättning för att det ska lyckas. För övrigt verkar inloggningsgrejen på bloggsidan vara snudd på idiotsäker för jag fick kämpa länge och väl innan jag slutligen kunde känna mig inloggad.

Jag nöjer mig nog här någonstans. Det viktigaste är fortfarande inte sagt kan tyckas, men är man här för att läsa viktigheter så har man hamnat på fel sida Borlänge. Varken mer eller mindre.

Prisa gudarna. Skräm slag på alla Kärnas höns. Eller varför inte rabbla alla tyska svordomar du har lärt dig hittills i ditt hittills så trista liv? Allt detta kan göras i ren glädjeyra. Jag inviger härmed min blogg. Ett verktyg för att lyfta fram min ödmjuka och sjukligt filosofiska sida. Antagligen kommer hela kalaset att sluta med att jag spottat ur mig hundratals tecken utan att ens nästan snuddat vid något vettigt, men folk är väl vana antar jag.

Jag har redan hunnit med att sätta upp några mer eller mindre genomförbara mål som jag har med min blogg.

• Upprepa rebellen Carls (Karls?) bedrift att få en ilsken rektor att gå in och ändra i ett mustigt inlägg
• Få åtminstone någon vilsen själ att förstå att Adebayor troligen är det närmaste Messias vi kommer idag
• Få ett av mina inlägg inkluderade i nästa upplaga utav den där lustiga boken Bibeln
• Spotta ur mig all möjlig bullshit som tvingar Svensson att slutligen förvandlas till det gökur som han egentligen är

Ambitiöst som in i bänken kan tyckas men har man fått en kallelse här i livet så skall den också följas. En mjukstart får det dock bli för man vill inte riskera att få avbryta en så här stor uppgift med en sträckning på uppvärmingen. Väl mött!