Dansant poppande fingrar löper amok
Här sitter jag som en skalad lax.
Nu var det allt bra längesen, trots att jag tänkt tanken på att skriva nästan varje kväll så har han inte orken funnits. Min största energikälla har råkat ut för en punktering och jag finner ingen lösning. Konstgjord andning får duga gott. Åtminstone för stunden.
Om en vecka far jag närmare Mecka. Närmare bestämt till Bulgarien där jag ska vidga mitt kulturella perspektiv. Dessutom skall jag spela volleyboll tills mjölksyran sprider sig i poolen likt barnens urin i den traditionella bassängen. Vidrigt, men avkopplande. Trots att jag sen tidigare har spanat in Bulgariens kust förväntar jag mig inte att jag skall känna igen mig. Med mitt lokalsinne så lär jag möjligtvis känna igen hotellbaren, när jag väl är där.
Om jag sedan ska dra i handbromsen för att berätta om helgen stundande evenemang istället. På fredag ska jag arbeta, börjar kännas minst sagt rutinmässigt. Härligt nog så får jag tillåtelse att stämpla ut och då vankas det festligheter på en nivå som passar random kunglighet oerhört bra. Även mig. Jag ska bege mig ut i Kungälvs stjärnspäckade strålkastarljus bara för att få slänga in en cider eller två till bordet. Och jag som inte ens hyllar cider. Åtminstone inte i början av kvällarna.
Visst känns det som om det kommer något magiskt emot en när man läser om fredagen men trots detta så var förra fredagen ännu bättre. Det kan jag säga redan nu. Jag fick se den poetiskt genialiska smaragden Thåström uppträda på en scen fullkomligt dränkt av inspiration och solljus. Jag trivdes mycket bra där jag stod halvt förstelnad i ren lycka. Till er som missade det så erbjuder jag ett saltkar stort som Miami att hälla i era sår. Det är ni värda.
Nu när solen står som högst på himlavalvet så kan det ju vara bra att nämna att det finns en person på mitt jobb som längtar till julen. Det här skriver jag enbart för att folk ska få tänka efter i två sekunder där de sitter och rycker smilgroparna ur led medan de läser en blogg som skänker hopp åt mänskligheten. Ödmjukhet är ett annat ord som poppar upp i skallen. Det viftar jag genast bort med samma rörelse som ivrigt används för att skrämma iväg getingar av varierande storlek.
Cyklandes till jobbet imorse kom jag i kontakt med en låt som är något alldeles extra. Texten är kanske bra. eller åtminstone så vill jag att den ska vara det. Nåja, den är säkert skit. Det som gör låten är snarare det driv som får mig att känna mig som en svävande utter på väg till ett dagsverke av hög dignitet. I samma stund som låten drar igång så hittar jag en växel som jag inte trodde fanns och cykeln blir ännu lite snabbare.
"Tänk om apelsinen vet att den finns till, precis som dill
och alla snabba makaroner
Undra vad dom tänker när dom slinker ner
jag tror dom ler
Men bara om ni tycker om dom"
Incka - Apelsiner
Nu var det allt bra längesen, trots att jag tänkt tanken på att skriva nästan varje kväll så har han inte orken funnits. Min största energikälla har råkat ut för en punktering och jag finner ingen lösning. Konstgjord andning får duga gott. Åtminstone för stunden.
Om en vecka far jag närmare Mecka. Närmare bestämt till Bulgarien där jag ska vidga mitt kulturella perspektiv. Dessutom skall jag spela volleyboll tills mjölksyran sprider sig i poolen likt barnens urin i den traditionella bassängen. Vidrigt, men avkopplande. Trots att jag sen tidigare har spanat in Bulgariens kust förväntar jag mig inte att jag skall känna igen mig. Med mitt lokalsinne så lär jag möjligtvis känna igen hotellbaren, när jag väl är där.
Om jag sedan ska dra i handbromsen för att berätta om helgen stundande evenemang istället. På fredag ska jag arbeta, börjar kännas minst sagt rutinmässigt. Härligt nog så får jag tillåtelse att stämpla ut och då vankas det festligheter på en nivå som passar random kunglighet oerhört bra. Även mig. Jag ska bege mig ut i Kungälvs stjärnspäckade strålkastarljus bara för att få slänga in en cider eller två till bordet. Och jag som inte ens hyllar cider. Åtminstone inte i början av kvällarna.
Visst känns det som om det kommer något magiskt emot en när man läser om fredagen men trots detta så var förra fredagen ännu bättre. Det kan jag säga redan nu. Jag fick se den poetiskt genialiska smaragden Thåström uppträda på en scen fullkomligt dränkt av inspiration och solljus. Jag trivdes mycket bra där jag stod halvt förstelnad i ren lycka. Till er som missade det så erbjuder jag ett saltkar stort som Miami att hälla i era sår. Det är ni värda.
Nu när solen står som högst på himlavalvet så kan det ju vara bra att nämna att det finns en person på mitt jobb som längtar till julen. Det här skriver jag enbart för att folk ska få tänka efter i två sekunder där de sitter och rycker smilgroparna ur led medan de läser en blogg som skänker hopp åt mänskligheten. Ödmjukhet är ett annat ord som poppar upp i skallen. Det viftar jag genast bort med samma rörelse som ivrigt används för att skrämma iväg getingar av varierande storlek.
Cyklandes till jobbet imorse kom jag i kontakt med en låt som är något alldeles extra. Texten är kanske bra. eller åtminstone så vill jag att den ska vara det. Nåja, den är säkert skit. Det som gör låten är snarare det driv som får mig att känna mig som en svävande utter på väg till ett dagsverke av hög dignitet. I samma stund som låten drar igång så hittar jag en växel som jag inte trodde fanns och cykeln blir ännu lite snabbare.
"Tänk om apelsinen vet att den finns till, precis som dill
och alla snabba makaroner
Undra vad dom tänker när dom slinker ner
jag tror dom ler
Men bara om ni tycker om dom"
Incka - Apelsiner
Tropisk trötthet leder till hörselnonchalans
Om inte intresset fångas efter en sådan rubrik så vet jag inte vad jag skall göra. Kanske börja bygga hus i Polen? Nej, det är nog ingenting för mig. Däremot skall jag steg för steg förklara min oerhört briljanta rubrik.
1. Tropisk
Jag firade en lång arbetsdag med en slurk tropisk juice. Den slurken förvandlades snabbt till hela paketet och en liter senare så sitter jag mest och funderar i banorna kring om huruvida det var värt det eller ej. Jag har fortfarande inte bestämt mig. Det lutar åt att jag får fundera vidare utan att finna svaret för att sedan ge upp och lägga mig platt i sängen.
2. Trötthet
Jag är en arbetare, ty kapitalets vingar äro kraftiga nog för att sänka mig om jag inte är flitig. Det gör att jag känner mig trött när jag kommer hem. Det här lär jag dock slippa snart, jag menar, det är ju ändå snart dags för pension. Positiv kan jag vara en annan gång.
3. Hörselnonchalans
Hur många gånger tidigare har man stött på det ordet? Inte alls ofta. Idag/ikväll/inatt fanns det dock en anledning nog så god för att använda just detta ord. Jag lyssnade nämligen, hör och häpna, på en hel Guns n' Roses låt utan att märka av det. Vanligtvis brukar jag få uppstötningar lika sura som den där gubben i hörnet vid Maxi men den här gången så reagerade jag inte ens. Självklart har jag ångest över det här, jag förstår mycket väl att jag inte bara svikit mig själv, även min familj kommer få lida mycket för det här i framtiden. Jag är dock inte den som misströstar, snarare tvärtom, jag knyter näven och intalar mig själv att Axl Rose sjunger sämst i världen och att Slash hatt är sned. Genast känns allting så grymt mycket lättare. Det känns ungefär som att lungorna rensas ifrån all världens lönnlöv. Skön känsla.
Om jag har skrivit så här mycket om rubriken så borde jag teoretiskt skriva en massa mer om allt annat. Jag väljer tragiskt nog att lämna över det till en annan snubbe som också har svårt för att finna det där suget efter sömn som vi alla letar efter vid den här tiden. Jag letar vidare, kanske finns det hos grannen? Den frågan kan inte lämnas obesvarad hos mig. Men ni får aldrig svaret.
1. Tropisk
Jag firade en lång arbetsdag med en slurk tropisk juice. Den slurken förvandlades snabbt till hela paketet och en liter senare så sitter jag mest och funderar i banorna kring om huruvida det var värt det eller ej. Jag har fortfarande inte bestämt mig. Det lutar åt att jag får fundera vidare utan att finna svaret för att sedan ge upp och lägga mig platt i sängen.
2. Trötthet
Jag är en arbetare, ty kapitalets vingar äro kraftiga nog för att sänka mig om jag inte är flitig. Det gör att jag känner mig trött när jag kommer hem. Det här lär jag dock slippa snart, jag menar, det är ju ändå snart dags för pension. Positiv kan jag vara en annan gång.
3. Hörselnonchalans
Hur många gånger tidigare har man stött på det ordet? Inte alls ofta. Idag/ikväll/inatt fanns det dock en anledning nog så god för att använda just detta ord. Jag lyssnade nämligen, hör och häpna, på en hel Guns n' Roses låt utan att märka av det. Vanligtvis brukar jag få uppstötningar lika sura som den där gubben i hörnet vid Maxi men den här gången så reagerade jag inte ens. Självklart har jag ångest över det här, jag förstår mycket väl att jag inte bara svikit mig själv, även min familj kommer få lida mycket för det här i framtiden. Jag är dock inte den som misströstar, snarare tvärtom, jag knyter näven och intalar mig själv att Axl Rose sjunger sämst i världen och att Slash hatt är sned. Genast känns allting så grymt mycket lättare. Det känns ungefär som att lungorna rensas ifrån all världens lönnlöv. Skön känsla.
Om jag har skrivit så här mycket om rubriken så borde jag teoretiskt skriva en massa mer om allt annat. Jag väljer tragiskt nog att lämna över det till en annan snubbe som också har svårt för att finna det där suget efter sömn som vi alla letar efter vid den här tiden. Jag letar vidare, kanske finns det hos grannen? Den frågan kan inte lämnas obesvarad hos mig. Men ni får aldrig svaret.
Funderingar under en dimmig skymning
Jag räknar fortfarande det här som lördag. Alltså är det mindre än en vecka sedan jag skrev senast. Det skulle jag vilja kalla för en oerhört flitig bloggare, dock tror jag att det är få som håller med mig. Det ser jag nog mest som en bonus. Jag skriver inte för att folk ska hålla med mig utan snarare för att folk ska tänka något i stil med "vad i helvete är det han säger?!". Kanske inte riktigt, men nästan.
Helgen har varit kanon och det är ändå en sketen söndag kvar att inkassera på kontot. Rätt gött med andra ord. På fredagen blev det en sväng till en fest ute i förorterna till bonneland (jag var övertygad om av vi åkt till typ Ryssland) men det var ingen skoj så det blev den klassiska kungälvsrundan. Man börjar bli van men samtidigt är det lika trevligt varenda gång. Finns alltid någon snubbe som man kan överösa med rent skitsnack. Idag däremot så har jag hunnit lira lite fotboll på yttern. Smidigt iförd en Adebayortröja så spelade jag fotboll på en nivå som aldrig tidigare skådats på de här breddgraderna. Dessvärre var mina avslut inte alls lika bra och bollarna spreds lite hursom. Det var ändå väldigt jättekul. Senare bar det av till McDonalds där en sådan där BigTasty hystades i min jättetomma mage. För övrigt det enda jag ätit idag. Efter det blev det förfest hos världens längsta man som även är trevlig på alla sätt och vis. Ni fattar att det är en god snubbe. När jag kände mig fullärd på det området så åkte jag till Harestad (tom bönnerna skrattar) och hittade till en soffplats där jag än en gång snackade strunt. Nu sitter jag här istället.
Nu tänkte jag lite fiffigt avsluta med att skriva något i stil med "godnatt dagboken" för det är ungefär så fjolligt jag skrivit. Jag tänker dock inte göra det då jag genast flyger vidare i positivare tankebanor. Kan det bero på musiken jag lyssnar på som är så oerhört bra? Jag får nästan skavsår i njuren av ren glädjeyra när jag lyssnar. Så bra är det. Varken bättre eller sämre. Antagligen är det inte en jävel som lydit mitt tips om att lyssna på Gogol Bordello som jag tipsade om i mitt förra inlägg så jag gör ett nytt försök. Så jävla bra. Jag sitter här och spelar luftdragspel och njuter i fulla drag samtidigt som jag dansar limbo under hatthyllan. Åtminstone mentalt.
Så mycket skitsnack av en sådan liten anledning. Bäst att säga godnatt innan jag använt alla alfabetets bokstäver. Godnatt.
Helgen har varit kanon och det är ändå en sketen söndag kvar att inkassera på kontot. Rätt gött med andra ord. På fredagen blev det en sväng till en fest ute i förorterna till bonneland (jag var övertygad om av vi åkt till typ Ryssland) men det var ingen skoj så det blev den klassiska kungälvsrundan. Man börjar bli van men samtidigt är det lika trevligt varenda gång. Finns alltid någon snubbe som man kan överösa med rent skitsnack. Idag däremot så har jag hunnit lira lite fotboll på yttern. Smidigt iförd en Adebayortröja så spelade jag fotboll på en nivå som aldrig tidigare skådats på de här breddgraderna. Dessvärre var mina avslut inte alls lika bra och bollarna spreds lite hursom. Det var ändå väldigt jättekul. Senare bar det av till McDonalds där en sådan där BigTasty hystades i min jättetomma mage. För övrigt det enda jag ätit idag. Efter det blev det förfest hos världens längsta man som även är trevlig på alla sätt och vis. Ni fattar att det är en god snubbe. När jag kände mig fullärd på det området så åkte jag till Harestad (tom bönnerna skrattar) och hittade till en soffplats där jag än en gång snackade strunt. Nu sitter jag här istället.
Nu tänkte jag lite fiffigt avsluta med att skriva något i stil med "godnatt dagboken" för det är ungefär så fjolligt jag skrivit. Jag tänker dock inte göra det då jag genast flyger vidare i positivare tankebanor. Kan det bero på musiken jag lyssnar på som är så oerhört bra? Jag får nästan skavsår i njuren av ren glädjeyra när jag lyssnar. Så bra är det. Varken bättre eller sämre. Antagligen är det inte en jävel som lydit mitt tips om att lyssna på Gogol Bordello som jag tipsade om i mitt förra inlägg så jag gör ett nytt försök. Så jävla bra. Jag sitter här och spelar luftdragspel och njuter i fulla drag samtidigt som jag dansar limbo under hatthyllan. Åtminstone mentalt.
Så mycket skitsnack av en sådan liten anledning. Bäst att säga godnatt innan jag använt alla alfabetets bokstäver. Godnatt.
Ännu ett söndagsinlägg
Söndag idag. Precis som förra veckan. Rätt coolt, inte sant? På tal om coolt så jag den där Bruce Springsteen på Ullevi igår och det var mestadels makalöst asbra. Jag tänker dock inte agera någon som någon himla musikrecensent så ifall det är det ni är ute efter får ni väl leta upp en annan sida. Har hört att Aftonbladet hyllat det fullständigt iallafall, inte ofta de gör det när det är en konsert som jag går på. Huruvida det är mig eller Aftonbladet det är fel på behöver det ju inte ens funderas på.
Nu när jobbet är igång är det svårt att beskriva hur sköna helgerna är. Skulle jag ge det ett försök skulle det antagligen slutat med att jag, endast iförd en underdelen av en tysk uniform, hade förklarat storheten i ostwienerkorv. Ni förstår säkert varför jag utelämnar det hela.
Det sämsta med söndagarna är att det är omöjligt att gå och lägga sig, men när man väl fått gjort det så slutar inte problem där ändå. Det räcker inte att bara lägga sig och spela död i en kvart för att jag ska somna. Det krävs musik på en stillsam volym samtidigt som det ska reflekteras om (oftast) världsliga ting. Man blir varken klokare eller piggare av det. Det hela slutar med att jag tröttnar på min egen tankebana efter någon timma och somnar in och vaknar sedermera som en tröttare version av Jens Lehmann. I morgonfrisyr! Det är en syn för gudarna det.
Imorgon fyller min fader år. Om exakt två veckor är det min tur. Känns som om jag bär ansvaret för att hitta på något roligt den lördagen så ni får fylla den obligatoriska frågelådan med tips. Om ni inte hittar den så skriver ni en oerhört arg kommentar tillhörandes en lika stillsam melodi som den man möts av när man häller upp sina morgonflingor. Ingen lätt uppgift, men det är inte heller så det fungerar på det här stället. Jag ställer krav på både min mjölk och min omgivning. Dessutom börjar jag tro att jag är dum i huvudet. Oslagbart.
Nu börjar det bli läge för fler folk att börja lyssna på Gogol Bordello för de är stundtals löjligt bra. Och när dom inte är det så är dom istället vansinnigt roliga. En god kombination får man också stöta på emellanåt. Låten American Wedding har minsann gått och blivit en favorit.
Jag skall nu bege mig till nedervåningen för att pumpa i mig lite nässpray och måste därför lämna den här texten här. Gamblar lite och ger fan i att korrekturläsa den. Får hoppas att jag inte sysslat med några freudianska felskrivningar som avslöjar några hemlighter om mina kökskonster. Det vore olyckligt.
Nu när jobbet är igång är det svårt att beskriva hur sköna helgerna är. Skulle jag ge det ett försök skulle det antagligen slutat med att jag, endast iförd en underdelen av en tysk uniform, hade förklarat storheten i ostwienerkorv. Ni förstår säkert varför jag utelämnar det hela.
Det sämsta med söndagarna är att det är omöjligt att gå och lägga sig, men när man väl fått gjort det så slutar inte problem där ändå. Det räcker inte att bara lägga sig och spela död i en kvart för att jag ska somna. Det krävs musik på en stillsam volym samtidigt som det ska reflekteras om (oftast) världsliga ting. Man blir varken klokare eller piggare av det. Det hela slutar med att jag tröttnar på min egen tankebana efter någon timma och somnar in och vaknar sedermera som en tröttare version av Jens Lehmann. I morgonfrisyr! Det är en syn för gudarna det.
Imorgon fyller min fader år. Om exakt två veckor är det min tur. Känns som om jag bär ansvaret för att hitta på något roligt den lördagen så ni får fylla den obligatoriska frågelådan med tips. Om ni inte hittar den så skriver ni en oerhört arg kommentar tillhörandes en lika stillsam melodi som den man möts av när man häller upp sina morgonflingor. Ingen lätt uppgift, men det är inte heller så det fungerar på det här stället. Jag ställer krav på både min mjölk och min omgivning. Dessutom börjar jag tro att jag är dum i huvudet. Oslagbart.
Nu börjar det bli läge för fler folk att börja lyssna på Gogol Bordello för de är stundtals löjligt bra. Och när dom inte är det så är dom istället vansinnigt roliga. En god kombination får man också stöta på emellanåt. Låten American Wedding har minsann gått och blivit en favorit.
Jag skall nu bege mig till nedervåningen för att pumpa i mig lite nässpray och måste därför lämna den här texten här. Gamblar lite och ger fan i att korrekturläsa den. Får hoppas att jag inte sysslat med några freudianska felskrivningar som avslöjar några hemlighter om mina kökskonster. Det vore olyckligt.
