Den alternativa synen på en frukt

Vi blir äldre nu. Våra ryggar har fått motta år av stryk. Vi slås in i de fåror som livet och dess öde väljer åt oss. Det må låta lite nedstämt, men ska snarare ses som något vackert. Vi tar alla våra självförverkligande steg mot vilka vi är, dag för dag, år för år. Sedan kommer det en sådan där fantastiskt fest där vi alla är  på plats, och helt plötsligt är vi dem vi istället var. Ett sådant scenario med tillhörande vällagad gulaschsoppa kan bara sluta i succé. Det ska jägern se till.

 

I samma stund som Ivar tyvärr meddelade att han inte kunde medverka på tillställningen så verkar dessvärre eventuellt bad i älven också ställas in. Annars hade det bara varit en del i det logiska ledet i att festa som en Ivar. Det sägs att vår egen konung emellanåt kan känna avund över något sådant. Då menar jag verkligen Kung Carl Gustaf, inte Gåsen, något som bör förtydligas med tanke på min historia i bloggskrivandets ljumma vagga.

 

Mannen vi skall fira är en man av sällan skådad dignitet. En entreprenör med sinne för både mat och melodi. Hans pastaknyten runt kycklingen snöras runt i symbiosen av en glad sång som avfyras från hans sammetslena stämma. Då är det lätt att man blir lycklig. Vi pratar alltså om mannen som lärt mig att panera fisk, en lärdom som gett mig så otroligt mycket igenom livet. Jag funderar till och med på att göra om det någon gång. Jag minns fortfarande ljudet av hur paneringen sakta la sig som ett täckte runt mitt stycke fisk och synen av hur något vackert skapades i mina bara händer. Det var där och då jag förstod innebörden av kökspoesi. Tack, Otter.

 

Bland alla stolta ögonblick minns jag när vi for till ett regnigt Malmö och hade förfest i ett parkeringshus. Parkeringshus. Vi har även sett det bästa av Lerums nattliv i Gåsens fina närvaro. Där kunde vi konstatera att atmosfären var på en sådan nivå som Putin ogillar, eller åtminstone trodde jag det. Det var många kvällar som ägnades längs vårt lands vägar och avkrokar. En gång åkte vi in till det enda som var upplyst i hela Halland och möttes av både Markoolio och Mojje. Den kompletta känslan av random.

 

För att ni också ska få uppleva den kompletta känslan av random så får ni här en video som spelades in på balkongen under en förfest hos Pat och Sten. Jag och Otter benar ut allt som är värt att veta om myran.

 

Grattis Otter!